väst, för att öfvertyga sig att frukten af hans stöld var på sin plats vid hans bröst. — Välan, sade han, Saverlys skola ännu icke triumfera. Och denna reflexion framlockade på hans läppar ett infernaliskt småleende, som ej ens en demons skulle kunnat öfverträffa. Dagen derefter under det ett kompani soldater och en afdelning släckningsmanskap var sysselsatt med att utsläcka de ännu rykande grushögarne, hvarur stundom lågor uppslogo, medan andra arbetare voro sysselsatte med att undanrödja de hopade spillrorna och sökte att fullborda räddningsverket, skyndade han till Portin, hvarest redan den trogne Cambrai befann sig. En enda tanke upptog dessa vampyrers sinnen; hvarken olyckan eller offren för olyckshändelsen intresserade dem. De tänkte endast på sitt mål och de ställde till siu medbrottsling blott en enda fråga: — För ni med er hvad ni lofvat? Han också yttrade endast ett ord. Han öppnade sin rock och läggande på bordet, kring hvilket de brukade samla sig vid sina rådplägningar, den ur sin frånvarande nevös skrifbyrå bortsnappade boken sade han: — Sc här mitt svar. Ett entusiastiskt bifall helsade honom vid detta tal och pantlånarens och juvelerarens snikna händer lade sig på samma gång på boken. (Torts.)