XXXL Invalidbron. De modiga arbetarne, som voro sysselsatte med eldens släckande, hejdade sig ett ögonblick förstelnade af fasa vid denna förfärande och storartade scen. Syrutorna upphörde att arbeta och räddningsmanskapet uppklättrade på väggarne af de hotade byggningarne, men stannade med yxan i sin hand, slagne af orörlighet. Man hörde icke mera åskådarnes stoj, arbetarnes rop; elden ensam öfverröstade allt med sitt sprakande, sitt gnistrande och sin dofva stämma, denna stämma som alltid vet att göra sig hörd. Hvad som föregick hos Saint-Valiez våga vi icke bestämma, men kanhända skall man kunna göra sig en föreställning derom genom att följa hans handlingssätt och hans rörelser. Den glödande ugnen hado slungat bränder ända till hans fötter och han varseblef dem icke. Den första känsla som han erfor var frigörandet af hans axel, på hvilken, sedan det ögonblick instörtandet skedde, den hämnande och hotande handen hade upphört att tynga. Han beslöt sig för att se sig om och erfor att han var ensam. Vid denna upptäckt drog han ett djupt andedrag af tillfredsställelse, emedan han kände sig befriad från sin bödel. Den andra rörelsen var att föra handen under sin