derna med en bäfvan blandad med ursinnigt hat och böjande sig snarare af fruktan än af tryckningen. Handen tyngde emellertid fortfarande på hans axel och han kände med en inre förtrytelse, som han icke vågade visa, kufvad som han var af denna magnetiska beröring, han hände huru denna mans, denne demons, denne domares vilja utöfvade sitt herravälde öfver honom. Då de två uppenbarelserne af modren och barnet visade sig midt i lågorna och bland hvirflarne af den rödaktiga röken, utsträckte denne domare, mot hvilken han icke vägade vända sitt ansigte, armen och visande honom Gaston, som förfärad dolde sitt unga hufvud i modrens sköte, sade han med sin obevekliga röst: — etrakta detta skådespel! Se der din son och se der ditt verk! ... I samma ögonblick lika hastigt som åtbörden af talet skett fullbordade lågorna sitt värf. Enligt mordbrännarens kannibaliska råd hade sprutmanskapet låtit elden rasa för att skydda de omkringliggande husen. Terassen som krönte den uttömda flygeln af paviljongen störtade med ett brakande som skakade marken, midt i en vulkan hvars utbrott upplyste himmelen och kastade de brinnande spillrorna upp mot skyarne.