rätthålla ordningens och frihetens grundsatser hafva besallande tillrådt detta beslut. Septemberkonventionen binder båda fördragsmakterna i lika mått och ålägger dem samma sörpligtelser. Konungens regering kunde ej befria sig från dessa och hoppas derför, att den franska regeringen skall i detta beslut se beviset på den italienska regeringens uppriktigt fasta vilja, att göra hvad hon kan, för att aflägsna de för handen varande svårigheterna. Den kejserliga (franska) regeringen vet, att, der det italienska bangret svajar, der tjenar det till att skydda ordningen och bevara alla stora principer. Befolkningen helsar med en hänförelse, som ej kan misstydas, våra trupper, hvilka icke utskickats till anställande af något borgerligt krig eller någon beklagansvärd olycka, utan till skyddandet at de grundpriciper, ur hvilka vår pånyttfödelse framgick och i hvilka vi se andan af vår nationala tradition. Befolkningen inser, att våra truppers närvaro är en borgen för dessa principers skyddande, att dess kraf på säkerhet är tillfredsstäldt och att frågan om dess öde hvilar i goda händer. Konungen skall söka ötvertala Garibaldi att icke envisas vid att yttermera förvärra den svåra ställningen, utan arbeta med på landets lugnande och på lösningen af den romerska frågan. Det är värdigt detta språk, som ådagalägger, att Italien känner sig tillräckligt starkt att upprätthålla sin nationala värdighet äfven mot Frankrike. Vid sidan af detsamma tager sig den franska officiela tidningens vresiga ton icke särdeles väl ut. Moniteur säger noml. att utrikesministern Moustiers note till franske gesandten i Florens väsentligen var af detta innehåll: Konung Victor Emanuels proklamation skulle, om den kraftigt genomförts, hatva återställt lugnet, förbättrat de ömsesidiga förhållandena och från Italien afvärjt en fruktansvärd kris. Desto mera är Kyrkostatens besättande af de italienska trupperna att beklaga. Om den italienska regeringen väntar, att Frankrike skall stillatigande godkänna detta, hängifver hon sig åt en illusion. Det har varit nödigt att uttala detta. Italiens officiela tidning besvarar d. 3 d:s åter denna note med en artikel, väsentligen så lydande: Regeringen har beslutat att i Kyrkostaten hvarken gilla eller uppmuntra till någon handling, som kunde förändra sakernas närvarande ställning. Detta beslat öfverensstämmer med regeringens önstan alt till senare öfverenskommelser förbehålla en tillfredsställande definitiv lösning af den romerska frågan. Vi ha anfört dessa officiela uttalanden, hvilka antyda, att det står hårdt på och att frågan om krig eller fred hänger på en tråd. Italienska regeringen är besluten att ej vika. Skall franska regeringen åtnöja sig med att protestera, såsom t. ex. år 1860, då Frankrike lika högtidligt protesterade mot Umbriens och Markernas införlifning i Italien, såsom nu mot den påfliga gränsens öfverskridande? Då afbröt man tillochmed den diplomatiska förbindelsen. Men till någon krigsförklaring kom det icke. Skall den äfven nu uteblifva? Det bekräftar sig icke att franska trupper redan inryckt Rom, hvilket åtminstone är en lättnad i denna nedtryckande tid. Från Florens skrifves d. 31 Okt.: Albano är besatt af 2,000 påfliga trupper. Garibaldisterna sägas ha sammanstött med de påfliga trupperna i närheten af Tivoli. — De Yitalienska trupperna rycka framåt och emottagas med bifallsrop af befolkningen. HEstersom de päåfliga myndigheterna inställt sin verksamhet bildas inom kommunerna komiteer, hvilka regera i Victor Emanuels namn, (Det är härpå den italienska tidn. syftar. Konungens regering hvarken godkänner eller uppmuntrar detta förhållande). — Cialdini har afrest till Terni. Etendard berättar under d. 31 Okt., att de påfliga trupperna, som drogo sig tillsammans mot Rom, hafva utrymt Viterbo, Civita Castellana och Frosinone, och ännu endast hålla Rom och Civita Vecchia besatta. eTimes säger, att de italienska truppernas inryckande i Kyrkostaten måste hafva gjort ett godt intryck på såväl ordningens älskare, som Italiens vänner. Inryckandet försiggick på de fyra stora vägar, som föra från Toscana, Umbrien, Sabinien och Terra di Lavoro till Rom. Cialdini har ölverbefälet. Om de sista dagarnas strider mellan garibaldisterna och de påfliga trupperna meddela vi här några detaljer etter italienska källor: Omedelbart efter den blodiga sammanstötningen mellan Antibeslegionen och Gari142244 4 Manta Patanda dd ar Al