Parisiska Rattsidor) af Alfred de hrehat och Octave Fers. Öfvers. E 8 sträckte sin feberdarrando hand i öppningen, ka: stade om hvarandra de föremål som funnos i lönnlådan och framdrog derur denna tunna, inbundna och förgyllda bok, så längo förföljd och iändtligen erhållen för priset af en handling, som förtjenade bojor. — Ah! utropade han i yrsel, lyftande boken i triumf öfver sitt hufvud, jag har den! ... jag har den! ... Lyckan är der ... Victoria! ... Victoria! ... Midt under hans förtjusning nådde ett svagt buller hans öra; det var som ett andetag, en suck eller ett lätt frasande. Han smög sin skatt innanför sin väst, och vändande sig om med vidgad pupill, skrämda drag, och flämtande bröst, var han beredd att försvara sin eröfring med ett nytt brott om någon medtäflare uppträdde i hans väg för att bestrida honom den. — Hå! ... ropade han, hvem är der, ... hvem är der? ... ) Fecte. fr. N:o 237.