Göteborgsposten – 4 november 1867, sida 2

AA — dörr och en hemlig trappa ned på gården. IIan uppnådde utan buller gallerporten, som utan svårighet vänddo sig på sina hakar, och begaf sig till en port för betjeningen till Jean de Ruzolles boning. Man förstår huru lätt allt detta var och vigten af den handling han var i begrepp att utföra förklarade i sig sjelf do försigtighetsmätt hvarmed han omgaf sig, ty för att benämna sakerna med sitt rätta namn, var denna inkräktning i sin frånvarande nevös boning ingenting mindre än en inbrottsstöld. Allt var hermetiskt tillslutet invändigt; luckor, gardiner, persienner. En gång inkommen hada tjufven ingenting mera att frukta. Också efter att hafva tändt ljus rörde han sig med fullkomlig frihet. Den dyrbara volymen, som han nu ämnade tillegna sig, skulle vara innesluten i en skrifbyrå, en antik möbel, och följaktligen försedd med lönrum, med hvars inrättande konstsnickrarne och låssmederna voro så skicklige i början af förra århundradet. Saint-Valicz hade reda på de hemliga rummen i denna möbel. Han hade jemte nycklarne medtagit nägra fina verktyg, som begagnades för att låta en bordskifva springa eller bända upp en låda. j Det demoniska och energiska småleende, som vi så ofta hafva träffat på hans läppar, dröjde icke att infinna sig, då han genomvandrade det ena efter det andra af de olika rummen, hvilkas tystnad tycktes fördubbla deras storlek och hade något obostämdt och hemlighetsfullt, som