Göteborgsposten – 4 november 1867, sida 1

— Men i sådant fall min fru, hvar är då hennes mamma. Den unga qvinnan förklarade då för Desire, att till följd af barnets försvinnande hade sorgen inträdt i huset; allt hade gått allt sämre och sämre. Mannen var död och enkan rninerad och hade måst lemna platsen efter försilljningen af sina tillgångar genom rättvisans tjenare. — Hvad mig beträffar, tillade hon, har jag aldrig sett henne. Det ser ut som om hon af sorg och blygsel ej vill återse en trakt, som varit så olycklig för henne. — Men, min fru, återtog Adöle, hvar är då min stackars mamma? — Jag vet tyvärr ingenting derom, mitt barn. — Då måste jag åter börja söka henne? — Stackars liten! ... suckade den unga qvinnan, omfamnande henne och aftorkade hennes tårar. Gråt icke, hon kommer nog tillbaka. Den lilla flickan tycktes icke antaga denna lösa förhoppning. — Stackars mamma! sade bon skakande på hufvudet, stackars mamma. — Min fru, sade Poucet, hon kommer kanhända tillbaka. Slumpen är så nyckfull. vill ni i sådant fall säga henne att den lilla är återfunnen, att hon icke mera är hos markis Asperginos, och att hon bor hos en mycket hederlig man, som man kallar grefve de Larsigny. Den unga qvinnan skref upp denna underättelse på främsta bladet i en af sina böcker. Hon lofvade att med