Göteborgsposten – 4 november 1867, sida 1

lar, som han uppmärksamt undersökte, behållande somliga och bortkastande andra. Då klockan slagit tolf, upplyfte han damastgardinerna för sitt fönster och kastade en blick utåt. Man påminner sig hans hotells läge. Det läg vid ändan af en vidsträckt gård, delad i tvenne genom en mur af en mans höjd, som upptill var försedd med ett medelmåttigt högt staket. Ett annat hotell, lika hans, reste sig på andra sidan vid den motsatta ändan af den genom muren itudelade gården, hvars begge delar förenades genom en gallerport, som aldrig stängdes. Detta andra hotell var Jean de Ruzolles. Då markisen reste till Italion hade han lemnat alla nycklarne till sin tant Valentine, bedjande henne vid behof disponera deröfver, som öfver sin egen våning. Men Saint-Valiez var tillräckligt hemmastadd för att der företräda hennes ställe utan att behöfva taga nycklarne hos sin hustru. I Paris låta alltid hälften at låsen i ett hus öppna sig med nycklarne till den andra hälften, med så mycket större skäl då tvenne paviljonger, som konstruerade tillsammans af samma byggmästare befinna sig i samma egendom. Från sitt observatorium märkte baronen med tilifredsställelse att natten var fullkomligt mörk. Hans nevös paviljong bildade mot himlen en skugga, som man knappast kunde urskilja. Sedan han på samma gång försäkrat sig om tystnaden och mörkret i sin egen byggning gick han genom en lönn