Göteborgsposten – 2 november 1867, sida 2

väggen rasat. Det behösdes blott att den enda bjelke, som nu verkligen sprang, skulle brista, för att olyckan skulle inträffa;på sätt som nu skett. Med den konstruktion som byggnaden har skulle någon bristning ej skett, ifall icke bjelken varit så svag. Det var denna som utgjorde orsaken till heli olyckan. Man kunde ej af dess yttre på förhand ha sett, att den var så sjuk som den var. Hr Delbanco trodde ej att loftet var belastat med råg till större höjd än fyra fot och i tredje våningen var ej linfrö upplagdt till större höjd än 3 fot. Linfröt är lättare än rågen, hvilken dock var rysk och således jemförelsevis lätt. Lostet hade flera gånger förut varit tyngre belastadt. Byggnaden hade varit så solid, att någon fara för denna belastning icke ansågs skola uppstå. Byggmäst. Kräger instämde med hr Strömberg att det blott varit kärnan i bjelken som varit angripen och att detta ej skulle af den som uppfört huset kunnat ses utanpå densamma. Besigtningen hade blott sett ena ändan af den brustna bjelken, men i denna hade intet tecken till den inre ruttenheten kunnat upptäckas. På polismästarens fråga om byggmästare bruka egna en så noggrann granskning åt bjelkar innan de läggas in, yttrade hr Kräger: Ja, men om en bjelke är frisk i båda ändar, kan man ej komma längre. Arbetskarlen E. Bergendahl hade jemte andra varit sysselsatt med att bära råg upp på vinden, då raset derifrån inträffade. Han var sjelf just uppe på vinden, då månadskarlen hos hr Delbanco, Alexander Olsson, som biträdde med att tömma ur säcgarne, ropade: Spring! magasinet rasar in!f Detta var naturligtvis en högst betänklig situation och Bergendahl sunderade för ett ögonblick på att för fortare nedkomst skull bege sig utför linan till en vinsch. Men då Olsson ropade till honom, att trapporna ännu höllo, begaf han sig utför desamma. Då han sprang inom loftet ramlade stenarne under fötterna på honom. Hela tilldragelsen gick så fort, att han knappast mindes något af densamma — allt skedde med en enda knall. En kalkrök, som fullkomligt förtog allt dagsljus, spred sig genast öfverallt. Anders Johansson hade varit i trapporna, bärande upp en säck med råg, då raset egde rum. Ett par andra som befunno sig i hans närhet hoppade bums ut genom fönstret i andra våningen. Johansson tyckte dock att detta var väl högt, hvarföre han tog den säkrare om ock den långsammare vägen utför trapporna. En och annan sten susade dock under tiden omkring honom. Trapporna voro alldeles förmörkade af kalkrök. . Erik Johansson befann sig likaledes i trapporna då han hörde knallen. Han kastade sin säck och sprang ned. Detsamma gjorde A. P. Nilsson, som äfven bosann sig på sin vandring uppför trapporna. Det blef så svart att han icke kunde se. . Johannes Olsson var med i säckbärarelaget såsom extraordinarie medlem, Han befann sig i trappan till 3:djo våningen, då dånet hördes. Han hade säcken på axeln, blef alldeles förörad, kastade säcken i trappan, kastade ut en kamrat genom fönstret i andra väningeu och hoppade sjelf samma väg efter. Polismästaren frågade om man hört de särskilta ljuden då den ena våningen föll ned ofvanpå den andra. Samtliga förklarade, att det gick med ens Åpå en knuff och? liksom då man sätter luntan till en kanon, pang! såsom Job:s Olsson målande uttryckte sig. Drängen O. Nilsson hade befunnit sig på en för-pänd vagn å gården då raset inträffade. Han hade hvarken sctt eller hört något. Det enda han visste var att han märkt det hästarne började skena och att ban vaknade till sans i porten der han ramlat af under skenandet. Manadskarlen Alex. Olsson, som jemte Bergendahl befuvonit sig på vinden, hade ej märkt något ecken alls till den blifvande olyckan förrän raset med ens inträffade. Visserligen bade han förut flera gånger hört att det brukade knäppa i takresningen olver vinden, men han hade ej fästa: någon uppmärksamhet dervid alldenstund sådant ofta hördes i takresningar. Trodde att rågen låg omkr. 4! fot högt å vinden. Joh:s Olsson tillade till sin berättelse att det var han som först började arbetet med att bryta sig väg till dem som genom raset blifvit instängda och skadade i bottenvåningen. . Hr Delbanco upplyste, att i denna våning vid olyckshändelsen funnits fyra personer, af hvilka de tvenne sprungit ut genom fönstret och sålunda räddat sig. De båda andia hade försökt att öppna dörren men då de icke lyckades deri, hade de på sätt som förut omförmälts blifvit instängda och skadade Hr Andersson, egare af firman Örnberz Andersson, upplyste, att vid olyckstillfället bade älven i andra våningen der han hade sitt magasin funnits folk som blifvit lindrigt skadade. Han kunde ej ännu uppskatta sin förlust, men gjorde anspråk på ersättning för densamma. Poliskammaren förklarade, att besigtningsmännens utlåtande upplyst, att raset blott kunde tillskrifvas en olyckshändelse, hvadan någon ytterligare åtgärd å poi sida icke vore påkallad.