tid sändt oss detta från Sverige nya importerade praktexemplar af prest. Uppfinnaren af den nu i hela verlden begagnade symaskinen, mir Elias Howe J:or, afled härstädes d. 3 d:s, uti en ålder af 48 är. M:r H. var född i staten Massachusetts, der hans fader var farmer; i sina yngre år arbetade han dels i sin fader farm, dels hos en mjölnare, men i intet af dessa yrken kände han sig rätt hemmastadd; hang håg låg åt meka viken, hvarför han sökte och erhöll engagement på en mekanisk verkstad, der han började arbeta på sin länge påtänkta symaskin och meddelade sin id till personer, som han hoppades skulle befrämja hans söretag, men ingen ville lyssna till honom. År 1847 erhöll han dock sitt första patent på symaskinen härstädes, men företaget förklarades ändamålslöst, och uppfinnaren var nära att svälta ihjäl, ty hans få tillgångar voro medtagna. Han gjorde då en resa till Englard för att derstädes försöka göra lycka med sin uppfinning, men äfven der misslyckades ban, och med knapp nöd återvände han hit, hvarest han åter framlefde sin tid i tryckande omständigheter, tills år 1854, då hans lyckas sol gick upp i sin fulla glans. Sedan den tiden har m:r Howe skördat både ära och penningar för sin nyttiga uppfinning samt var vid sin nyss timade död arad och aktad af alla som kände honom samt innehafvare af franska hederslegionens riddarkors och, ännu bättre, dertill egare af flera millioner dollars. Ett på sitt sätt märkvärdigt fruntimmer, mrs Mary Arnold, dog i förra vecken uti staden Brooklyn; hon var vid sin död 110 år gammal och esterlemnade 160 efterkommande i 5 led, deribland 5 döttrar. Af dessa äro 3 emellan 70 och 80 år, men den yngsta ännu icke fylld 55 år. Den aflidna var i sin ungdom on bland de rika och förnäma amerikanskor, hvilka under 1812 års krig voro de amerikanska trupperna behjelpliga att uppkasta skansar, och serskildt den vid Fort Green, som nästan uteslutande tillkommit genom fruntimmershänder. Hon var i besittning af alla sina själsförmögenheter intill sin död, och den gamla ladyns käraste sysselsättning de senaste åren var att omtala de krigshändelser, som timat i hennes ungdom. Stundom råkade hon i verklig hänryckning, och general Georg Washingtons klokhet och förtjenster som enskild menniska och som vän, kunde hon aldrig nog prisa. Hon var född i staten Georgia. Senaste veckans mest remarkabla nyhet som utgjort föremål för alla samtal och äfven sysselsatt en sor del af amerikanska pressen, är aflidno presidenten Lincolns enkas uppträdande härstädes i ändamål att realisera sin dyrbara garderob, sina juveler och nipper. Förhållandena vid hennes uppträdande åro högst egna och den allmänna aktning och kärlek, hvarmed hennes aflidoe mans minne är hedradt at hvarje amerikanare, har gjort att detsamma offentliggjorts. I September detta år anlände m:rs Lincoln hit till New-York, och tog in på ett af stadens största hotell eburu under ett annat namn. Hennes inkoguito tjenade dock till ingenting ty både på hotellet och öfverallt hvar hon visade sig i staden blef non igenkänd, som der populäre Abraham Lincolns enka. Efter en kort tids förlopp lemnade hon hotellet och afreste ifrån staden, men tillsade före sin afresa hotellvärden att låta transportera 2:ne af hennes stora koffertar till en vid Broadway boende köpman, hvilket älven skedde. Efter ett par veckors förlopp återkom m:rs Lincoln hit och steg af vid ett annat af de större hotellen denna gång likaledes under ett annat namn, hvilket lika litet som förra gängon tjenade till att bevara hennes inkognito. Snart härefter blef det bekant att den förut omnämnde köpmannen hade till salu de utsöktaste saker såsom Cachemirsschalar, dyrbara sammetsoch sidenklädningar, juveler o. 8. v. af stort värde. Säljaren omtalade helt öppet att allt detta tillhörde m:rs Lincoln och att hon vore nödsakad att asyttra det emedan hon befunne sig i saknad af medel för sin bergning. Han förevisade äfvsn bref ifrån henne, deruti hon bad honom om ett penningeförskoti af 600 dollars på varorna under försäkran att det endast vore behofvet som tvingade henne att skilja sig vid dessa saker, hvilka voro henne dyrbara minnen. Hon hoppades äfven att han skulle kunna betinga så höga priser sem möjligt för desamma, om han vände sig till, några af henne namngifne personer, för hvilka hon under mannens presidentstid verkat fördelaktigt och hvilka således, jemte flera andra af det såkallade republikanska partiet, enligt hennes åsigt, hade den största skyldighet att nu bispringa henne, alldenstund bennes årliga inkomster icke uppginge till mera än 1,700 dollars. Detta bref var mer än tillräckligt att gifva den fina societeten härstädes ett allmänt samtalsämne och pressen tog sedan, som sagdt, band om att lemna det åt offentligheten. Huru det rätteligen förhåller sig med mrs Lincolns penningebetryck är emellertid svårt att utleta; många påstår att hon eger en förmögenhet af c:a 80,000 dollars, andra åter, att så icke är forhällandet. Hvad som emellertid år säkert är, att mrs Lincoln af alla gjort sig känd för att vara mycket girig, och, i motsats till sin man, aldrig varit omtyckt af någon. Det påstås äfven, att hon sjelf önskat få denna försäljning af hennes tillhörigheter bragt till offentligheten i den tro att personer skulle visa medlidande för henne och köpa dyrbarheterna till högt pris och att hon dymedelst skulle få sin girighet till fredsställa. Huru som helst, är utställningen af de ifrågavarande artiklarne emellertid hgst intressant och torde måhända intressera damerna, hvarför jag i korthet vill söka beskrifva den. Det första ögat möter vid inträdet uti expositionsrummet är 5 st. schalar af det finaste och utsöktaste kamelbår; den stör