XXXL Eldsvådan. Den sammankomst, som följde på Cambrais misslyckande med afseende på den nämnda boken, var en ef do bittraste mellan de tre bolagsmännen. Ingenting gick efter deras önskan och ehuru saken tyvärr icke lofvade mera än ett högst problematiskt resultat blef det beslutadt att man skulle oförsonligt pådrifva Simons affär. Då hans hustrus öfvertalanden, böner och förebråelser förblefvo fruktlösa lika väl som hans priucipals hotelser, var den förhatliga trion af den åsigton att man genom att bringa den stackars mannen under lagens tortyr skulle slutligen tvinga honom att afstå densamma. Ingen af kompanjonerna ville tro att han verkligen lemnat ifrån sig boken, som var af ett oskattbart värde för honom, och ännu mindre trodde de det han skulle vara i stånd att vanhedra och martera sig och sin familj för att förblifva hederlig karl. Läsaren vet emellertid, att han var uppriktig då han förklarade att det icke mera stod i hans makt att återfinna den person som numera egde denna bok i sitt förvar och att han för öfrigt, om han hade kunnat det, icke hade velat det. Så snart denna sak var reglerad, var Cambrai icke ledsen att öfverfalla baronen, som långt ifrån att lyckas bättre i sitt arbete, icke hade hunnit längre i förföljandet af den hos hans nevö deponerade delen och oaktadt alla