Göteborgsposten – 31 oktober 1867, sida 2

söka ... Det ges kanhända något medel att arrangore -aren, om vi genast gripa oss an dermed, ... innan kejserliga prokuratorn — Kejserliga prokuratorn! ... Ahl! vi äro förrlorade ... Han har då begått förfalskningar? — Se der, hvad jag icke ville säga er. Ja, den olycklige, lockad af jag vet icke hvad för inflytande, befinner sig inblandad i en invecklad förfalskningshistoria med vexlar och dylikt ... med ett ord, en sorglig affär, som hotar att blifra mycket svår för honom; jag är rädd derför. — Ah! ve öfver oss! suckade den stackars qvinnan, döljande i sina händer sitt af tårar öfversköljda ansigte. Vi äro förlorade. — 5e så, se så, fru Tournaire, ni rör mig in i själen. Jag vill göra allt för att afvända följderna ... Men det fordras en viss summa för att hålla de personer skadeslösa, hvars namn missbrukats i denna affär. — kn summa! Ack vi hafva ingenting annat än vårt bohag. Räcker det? — På långt när icke. — Ah! utropade hon, jo verkligen. Vi hafva ännu någonting. Uyrgifvande detta utrop riktades hennes blick mot det lilla skrinet som fortfarande befann sig under sängen, säsom man förut sett. Pantlånarens salkblick följde denna rörelse med en blixt, som hans försigtighet genast utsläckte. — Äro tre tusen francs tillräckliga frågade den unga qvinnan.