Göteborgsposten – 30 oktober 1867, sida 2

alltid villig att göra tjenster ... Och alltså, min herre, har ni ett arbete ... — Ja, ett ömtåligt och svårt arbete. — Om det står i min makt, skall jag försöka utföra det till er belåtenhet. — Ni ser detta kassaskåp? sade Portin visande honom det som läsaren känner. — En vacker pjes! sade låssmeden. Det är solidt; bra inrättadt ... tre utmärkta lås! ...Oh! ett mästerverk ! — Jag vet det blott allt för väl! återtog juveleraren med en latsad suck, och det är det, som förorsakar min förlägenhet. — lluru då? Ni behöfver ej frukta att man bestjäl er då ni i en dylik möbel kan förvara edra skatter. — Precis, det är allt för säkert. — Ah, ni behagar skämta. — Nej, visst icke! Jag kommer hem från en resa i utlandet. Innan jag reste lade jag naturligtvis in i detta skåp allt det dyrbaraste jag egde, och naturligtvis läste jag också igen de trenne låsen med sina tre nycklar. — Vänta, jag börjar ana. Ni har förlorat er nyckelknippa? Ah! tillade den hederlige arbetaren med cn uttrycksfull grimas en dålig affär. — En olyckshändelse då vi gingo ombord i Livorno. Min urkedja, vid hvilken jag hade fästat dessa nycklar tillika med andra berlocker, blef afryckt. Bruno hade stigit upp och undersökte skåpet närmare, (Forts)