v — men i så fall måtte den väl vara det hela året om och icke blott den blidare årstiden, såvida icke en arbetsfördelning, ett slags hälftenbruk, skall arrangeras mellan honom och öns öfriga presterskap. Den ifrågavarande inbjudningen har blifvit refererad i Gotlands Tidning och sedermera icke motsagd. Häromdagen mötte jag hr X., som är tjensteman och som varit riksdagsman härom året, men som råkade ut tör det lilla missödet att ej bli återvald, hvilket alls icke var hans fel åtminstone. Han helsade ovanligt fryntligt; han såg riktigt glad ut. Jag frågade om anledningen dertill, anande, att han vunnit befordran. Jo ser du, nu vill jag alls inte byta med den nye finansministern. Hvad för slagi frågade jag förvånad, emedan jag icke ens drömt om möjligheten af ett tjenstebyte, hvilket jag ock oförbehållsamt antydde. Nå ja, förstå mig rätt, sade han mera allvarligt; min mening är att frih. af Ugglas skall köra fast, när den nya riksstaten uppgöres. Tre millioner rdr mindre bränvinsskatt och en million rdr mindre tullmedel, summa fyra millioner mindre statsinkomster på ett år; det kommer att svida, ska jag säga. Också harw riksgäldskontoret inledt underhandlingar med Stockholms enskilda bank och Skandinaviska kreditaktiebolaget om ett lån på tre millioner rdr. Ja, visserligen är det ledsamt, men värre hade det väl ändå varit, om den dyra säden förvandlats till bränvin i stället för till bröd, och om utländska varor för ett värde af 8 a 9 millioner rdr importerades och tullen derföre inkasserade den der millionen. Men ser du, riksdagen skall, hoppas jag, bli topprasande, förstår du, derför att dessa fyra millioner fattas, och riksdagen skall väl då taga finansministern för hufvudetJa det är visserligen möjligt, men regeringen får väl föreslå besparingar, förmodar Jag Naturligtvis; men det är ej så lätt att hitta på besparingsposter. Det blir naturligtvis sinansministerns äliggande, och kan han det icke så ... Visserligen! Men om han t. ex. skall säga till andra kammarens ledamöter: Mina herrar! Besparingar äro absolut nödvändiga. Tillåt mig derföre föreslå 33!5 procents nedsättning i edert riksdågsmannaarvode tillsvidare. Förträffligt, min bror!, utropade hr X., det är deras pligt att bevilja denna eftergift. Statens väl fordrar det. Vidare, fortfor jag, kan han föreslå, att alla embetsmän, som hafva lön öfver 2,000 rdr, afstå ... Är du tokig, karl!, ropade hr X. och blef blossande röd upp till hårfästet. Vill du vara med om att plundra oss (han lade tonvigt på det sista ordet). Nej stopp, min gosse. I den riktningen får sparsamheten alldeles icke gå. Finansministern får utsinna andra utvägar. Ja, uti de två oskyldiga orden andra utvägar, ligger hela hemligheten. Jag har icke påträffat någon enda person, som ej ordar om besparingar, men vill att de skola göras hos — grannen. De förvånande frikostiga gåfvor som tilldelas de nödlidande i Norrland, öka nödhjelpskomitcernas bestyr i en riktning som de vil knappast anat. Huru dessa gåfvor skola, sedan den egentliga nöden blifvit häfd, ändamålsenligast användas, är ett ytterst svårlöst problem och man kan befara att svåra strider skola uppstå. Den storartade gåfva som kapten John Ericsson har sändt, har lemnats under sådana vilkor, att om de punktligt skola följas, så försättes komitån i ytterligt bryderi. Den ädle gifvaren har nemligen föreskrifvit att 1,000 tunnor utsädeskorn skola inköpas och skyndsamt uppsändas till de fattigaste i Norrland. Men utsädeskorn, användbart i Norrland, d. v. s. om det skall lemna mogen säd der, kan och får ej köpas från sydligare belägna trakter. Man köper i vanliga är korn från Norrland till utsäde längre ner, derföre