Göteborgsposten – 29 oktober 1867, sida 1

—— — — —— —————————— liga fördomar. Att komma ensam vore att utsätta mig för att halsstarrigt blifva afvisad från er dörr, Baronen gjorde en nekande åtbörd. — Åh! jag gör mig inga illusioner och jag öfverdrifver ingenting. Ni har emottagit poliskommissarien, ni skulle hafva förjagat dena ambulatoriska direktören. — Ah! Ni är ... — Konstmakare! ... uttalade Asperginos med utmärkt väl spelad smärta; se der ordet. Ja, hr baron, men det finnes heder med alla yrken, och jag uppfattar min på mitt vis. Det är derföre som jag föredrager att se min dotter som artist arbeta under mitt beskydd framför att se henne som älskarinna åt en förnäm herre. — Dessa tänkesätt hedra er, min herre, men ännu en gång .. — Hör på, herr baron. Detta barn är mig dyrbartHon har något lifligt hufvud; oaktadt den godhet hennes styfmor visar henne, har hon haft ett ögonblick af harm, under hvilket hon, jag antager det, har lyssnat till några lysande anbud, men som jag icke mottager för henne. Jag tillägger att jag icke skulle fordra hennes närvaro vid min trupp, och att jag skulle söka henne något annat slags arbete, om jag icke för att få framgång i mitt yrke hade ovilkorligt behof af hennes talang, som en eller annan dag skall föra henne till en större scen. Ni ser det. Jag vill intet buller, intet uppseende. Jag spekulerar icke på de känslor, som detta barn har kunnat väcka hos er ... Jag begär endast en sak, låt