Göteborgsposten – 28 oktober 1867, sida 2

— 0 min fru, utropade Annette, jag återkommer till er, jag borde aldrig hafva lemnat er ... beskydda mig! .., hjelp! ... — Min Gud, hvad har då ytterligare händt dig, kära barn? frågade Valentine, redan van att behandla henne med denna systerliga förtrolighet. Mazikoff närmade sig med denna ledighet och finhet i sättet som han visste att antaga då det behagade honom. — Fru baronessa, sade han, jag ber er i detta ögonblick aflägga de fördomar ni kan hysa mot en person af er mans omgifning. Haf godheten se mig här som den vördnadsfullaste beundrare af edra dygder. — Prins ... sade hon förvirrad öfver denna inledning. — Jag ber, afbryt mig icke. Slumpen ... kanhända ännu bättre ... försynen har satt mig tvenne gånger i tillfälle att vara mademoiselle till tjenst i brydsamma omständigheter. Jag svär er vid min heder, att jag anser henne som den renaste och mest behjertade flicka som finnes. Hon kan förklara er sina olyckor, jag går i borgen för hennes dygd, och jag gäller icke för att vara slösande med dylika eder. Hon har velat komma till er, jag förde henne dit. Vi skola blifva två att beskydda henne, men ni skall alltid erhålla första rummet, och jag skall endast vara verkställare af edra befallningar om ni värdigas gifva mig några sådane. Det intresse som leder mig kan jag ännu icke meddela er, sjelf ser jag icke rätt klart i mina intryck och mina egna känslor, men det finnes en deri