Göteborgsposten – 28 oktober 1867, sida 2

bland hvarom jag är mycket viss, dot är om min tillgifvenhet för henne. — Prins, svarade baronessan, jag tror er på edert ord; jag har också förtroende till detta kära barn; jag emottager den medverkan som ni erbjuder mig ända till den dag, då vi kunna utbyta värt förmynderskap mot det af ett hjerta och en arm som skola vara tillräckliga till hennes beskydd och försvar. I morgon för ötrigt skall jag föra henne till fru de Taverly, som väntar henne med otålighet. Annette beredde sig således för att stanna ända till morgondagen hos sin välgörande väninna. Baronen aktade sig att visa sig, och den unga flickans sofrum inreddes i en boudoir, som låg bredvid Valentineg rum. Vid sitt tidiga uppstigande — i hennes ställning sofver man icke mycket — fann hon en helt prydlig och enkel garderob ställd till sin disposition, och hvaraf hon tvingades att begagna sig, ty baronessan svarade på alla hennes invändningar: — Det är från fru de Taverly; det är hennes handpenningar; hon skulle icke förlåta dig om du nekade. Du får sjelf snart tacka henne, ty vi skola göra ett besök hos henne efter frukosten, och vi skola tillbringa det öfriga af dagen tillsammans. Under dessa samtal och förberedelser stannade framemot klockan tio på morgonen ett åkdon utanför hotellet och tvenne allvarsamma och svartklädda min stego ur. (Forts)