Från Utlandet. Telegrammerna hafva, såsom vanligt är då ett afgörande inträder, kommit posten i förväg, så att de i går anlända tidningarne ännu icke halva någonting att meddela rörande den sista förändringen i förhållandet mellan Frankrike och Italien. Dock bekräftar det sig att Ratazzi afgått och att Cialdini öfvertagit premierministersbefattningen. Detta ministerskifte, som uteslutande är Victor Emanuels verk, kommer att af konungen sjelf motiveras med en proklamation till italienska folket, hvars hufvudinnehåll redan angifves vara: Italien skulle hotats af ett krig med Frankrike, om det nu satt kronan på sina nationala sträfvanden och införlifvat de romerska staterna med landet; konungen delar sitt folks tänkesätt; han delar dess smärta såväl som dess förhoppningar; — men han tror, att han icke kan inlåta sig på ett krig, som skulle i finansielt hänseende undergräfva Italien och sätta dess nationela tillvaro i fråga; han tror sig böra vika för nödvändigheten och hoppas, att landet äfven skall finna sig i det nödvändiga, tills bättre dagar stunda. Den nya ministeren skall samtidigt med denna proklamations utfärdande uppbjuda all sin förmåga, för att förmå friskarorna återvända från det påfliga området, och på samma gång förhindra ny förstärkning från att stöta till desamma, Hvad det senare angår, har den italienska regeringen redan lemnat prof på sitt beslut, genom att ånyo stänga vägen för Garibaldi, som stod i begrepp att kasta sig in i påfvestaten.