Göteborgsposten – 25 oktober 1867, sida 2

ser härledde sig uteslutande från hennes hedrando uppförande, eller om det endast var en särskild motvilja. Slutligen allt mera intresserad af denna sysselsättning, så olika dem som upptogo hans lif, tänkande på obetydligheten af den hjelp hon emottagit af honom, fruktande att hon led eländets qval och frestelser, hängifvande sig åt denna ädla tanke lika varmt som han vanligtvis hängaf sig åt det onda, hade han beslutat sig att återse henne. Mor Griboulot var för öfrigt icke fremmande för denna sak. Då han kom till henne för att fråga efter hennes hyresgäst, hade hon antagit sin medlidsammaste min. — M:ll Annette? ja, hon är hemma, men icke ensam det stackars parnet! — Äuru, icke ensam, och hvem är der då? — Åh, en person, som jak pra gerna skulle ha felat hintra från att plåka henne. — Hvem kommer för att plåga henne? upprepade ryssen lifligt. — Ja, en mycket dålig och mycket ful karl. Utan att fråga vidare, ilade Mazikoff uppför den slingrande trappan med flere steg i språnget och stannade icke för att hemta andan, förr än han var utanför sin skyddslings dörr. Bullret inifrån kom allt för snart och allt för grymt att bestyrka portvakterskans ord. Det var i det ögonblick, då Asperginos, uppretad öfver att finna motstånd hos detta barn, som ända hittills slafviskt underkastat sig hans obarmhertiga förföljelser och