Göteborgsposten – 24 oktober 1867, sida 2

delen af Marbodus, är det icko destomindre säkert, att det just var denna bok, som var orsak dertill. Men Annette kunde i sin ordning erfara denna vidskopliga förskräckelse, emedan hon knappt hunnit blifva innehafvare af den märkvärdiga boken, förr än den händelse, som hon mest fruktade och som förekom henne otroligast, inträffade. Dervid var likväl allt enkelt och naturligt. Återkommen från provinsen för att inreda sig vid en at barriererna i Paris för den fjorton dagars nyårsfest som tillstundade, fick konstmakaren, som alltid var i penningebehof, det infallet att underrätta sig om Annette, och han kom till gatan Rocher i förhoppning om icko att träffa henne der åtminstone erfara adressen, hvart hon kunnat draga sig tillbaka efter affären i Louveciennes, om hvilken han underrättades af sin medbrottsling Anastasie, hos hvilken han först varit. Vid åsynen af konstmakarens listiga och cyniska ansigte hade den unga flickan oaktadt sin förskräckelse likväl den själsnärvaron att vilja slå igen dörren. Men äfventyraren förutsåg allt. Med ena handen stödde han sig mot dörrposten och med den andra öfvervann han med en lätt ansträngning motståndet af Annettes darrande händer, inträdde och tillslöt dörren, alltid småleende och lugn. Hans första blick riktades hastig och försåtlig på lådan der Annette hade smugit ned bokhållarens paket, Men han tänkte icke på detta. (Forts.)