Göteborgsposten – 22 oktober 1867, sida 1

Parisiska Nattsidor af Alfred de hrähat och Octave Fere. öfvers. Det var, han erkände det sjelf, för sina kamrater, det enda af hans offer, hvars bild stod inristad i hans själ, så att den till och med visade sig för honom i hans drömmar. Men då han, redan slagen genom sammanträffandet af detta datum och sina minnen, med sin grofva hand fråndrog gardinerna, som omsorgsfullt omslöfo denna säng, der han gick att söka ett nytt offer, hvad var det han såg? Marcelle sjelf blek, som det lakan hvarpå hennes hufvud hvilade, med läpparne halföppna, som om hon nyss utandats sin sista suck och i ett orörligt och känslolöst tillstånd, aflägsnade hvarje tanke på lif, ty denna sömn var framkallad genom de af läkaren föreskrifna pillerna. Det hade fordrats mindre, man måste erkänna det, för att slå med förfäran ett så inskränkt förstånd, hvilket var så mycket mera lämpadt att mottaga inflytandet af denna förskräckelse, som hos denne usling en oändlig och rå vidskepelse ersatte hvarje gnista af förstånd. Ingen makt skulle hafva förmått honom att återvända till detta hus som befolkades af spöken. ) Forta. fr. N:o 245.