Göteborgsposten – 18 oktober 1867, sida 2

Från Utlandet. Aftonbladet anmäkte med rätta häromdagen, att det råder stor likhet mellan de religiösa frihetssträfvandena i Österrike och Sverige. Det är tyvärr sannt, att vårt land, fastän protestantiskt, likväl eger mycket qvar af den katolska surdegen, enkannerligen dess hierarki, hvilken är här som der ytterligt svartsjuk om sin makt och för att icke förlora denna, ej vill ingå på äfven de billigaste och at hela tidsandan kräfda reformer. Det är på grund af denna likhet eller öfverensstämmelse mellan våra och Österrikes förhållanden, som den i detta senare land pågående kampen mellan kyrka och stat tår för oss ett förökadt intresse. Vi hafva förut omnämnt, att stadsfullmäktige i Wien och deputerade kammaren med kraft fordra en reform i statens förhållande till kyrkan, väsentligast gående ut på upphäfvandet af konkordatet med påfven och på folkundervisningens skiljande ifrån kyrkan. Regeringen, med den protestantiske v. Beust i spetsen, tycktes vilja befrämja dessa sträfvanden och önskningar. Uppskrämda häraf, samlades prelaterna till en konferens, som uppsatte en adress till kejsaren, hvilken motarbetade retormsträfvandena och var ett häftigt utfall mot hufvudstadens fullmäktige och dep. kammaren. De förra hafva nu uppsatt en motadress till kejsaren, hvilken vunnit allmänt bifall. Denna adress förkastar teorien om en allena saliggörande kyrka, den erkänner, att alla trossamfund, som hvila på en högre moralisk grundval, halva anspråk på att åtnjuta samma rättigheter, och uttalar sig på den grund för den fullständigaste tolerans, Det är enligt adressen moralen, icke dogmen, som afgifver måttstocken för det religiösa medvetandets värde. Skarpt och slående tillbakavisas biskoparnes försök att identifiera religionen med kyrkan, dogmen, presterskapet oeh katolicismen, och utan skonsamhet uttalas en stark protest mot det romersk-katolska presterskapet föreskrifna celibat eller tvång att lefva ogift. rr ——