Göteborgsposten – 18 oktober 1867, sida 1

jag skall slå ihjäl honom, den uslingen ... Efter hans älskarinna skall det bli hans tur, död och afgrund! ... Jag måste expediera dem båda två ... Hvad skulle jag väl kunna göra för att visa dem, huru jag hatar dem!... Anamma, att han icke kommer den sölkorfven Marjoux. Om jag hade den fördömda guldarbetaren! — Hetta då icke upp dig så kamrat! sade Blairzot, du vet ju, hvad patron sade: Knip först flickan, resten kommer efter af sig sjelf. — Det är bra, invände Goulard, man känner patron. Han har redan en gång fört mig i en affär, der det gällde en flicka, en af hans, och blixt och dunder! det misslyckades. — Så mycket mera skäl bör det vara att lyckas i dag, sade Blairzot. — För öfrigt är det du som gjort upp planen. — Ja, men jag skulle ha tyckt lika mycket om, att patron icke hade blandat sig deruti, emedan förra gången ... precis på samma dag ... Han skakade sitt tunga hufvud för att derifrån förjaga den obehagliga tanke som trängde sig in på honom och sväljde ctt glas vin. — Hvad var det som hände då? frågade de andra, intresserade af dessa sällsynta bevis på rörelse hos detta odjur. — Nå väl, det hände ... det hände, att då jag trodde mig hålla henne för att hindra henne att skrika, drog jag för hårdt till halsduken.