Göteborgsposten – 17 oktober 1867, sida 1

Man döme om den goda Ma ehuriaes stök midt ibland alla dessa invecklingar. Om Leonard icke varit der hade hon blifvit yr i hufvudet. En af de hufvudsakligaste följderna af detta sakernas tillstånd blet också att den unge mannen fann en omedelbar flyttning vara omöjlig. Man vet, att då det olycksfulla bandet ifrån stenbrotten vid Montmartre hade kännt igen honom på dessa trakter, h: ade han fattat detta beslut. Men då intet oroande tecken visat sig sedermera, antog han att behofvet deraf icke mera var nödvändigt. Huru skulle han kunna misstänka den komplott, som hopspanns i den mörka hålan på gatan Mouffetard. Han lemnade för öfrigt icke stället under tre dagar. Det var först den fjerde som han trodde sig kunna göra en utflykt till Paris, der många saker fordrade hans ovillkorliga närvaro. Man befann sig i den svåraste årstiden, väderleken var afskyvärd. Ett förskräckligt töväder förvandlade skogens omgifningar till sjöar och träsk. Poucet bad att få åtfölja sin nye husbonde, men denno lät honom förstå att hans närvaro på landtgården var så mycket mera nödvändig, som han var enda karlen i huset. Detta skäl gjorde gaminen en half aln längre; för en hel rikedom skulle han nu icke hafva velat gå derifrån. Leonard visade honom för öfrigt i ett gömställe ett par laddade pistoler, som han anförtrodde åt hans tapperhet, med den fasta förhoppningen dessutom att han icke skulle hafva behof af att begagna dem. Tillfölje af de omständigheter, under hvilka de tre