sig med att blåsa bort den vackraste affär ... han har underrättat grefven om mina familjhemligheter. — Hvilken ogrannlagenhet. — Det skall sluta illa. — Jag hoppas det! sade Cambrai. Baronen sade sannt, Då Leonard begaf sig till hr de Larsigny, hade han icke blott talat med honom om sina ogna affärer; fruktande för fru de Saint-Valiez hennes mans vrede och hätskhet, hade han undvikande hvarje häntydning på Lucien Mihldorf underrättat den ädle och energiske gubben om baronens olaka planer. Hr de Larsigny hade begifvit sig till sin pupills hotell, han hade nästan flyttat in der, och Saint-Valiez insåg att han ej kunde strida mot ett sådant hinder. Men före detta uppträdande till fördel för ett af baronens offer, hade hr de Larsigny, som man ej torde hafva glömt, begifvit sig jemte Leonard till byn Coudriers, dit vi skynda att upphinna honom, lemnande för tillfället Portinska ligans medlemmar åt sina mörka handlingar. Vi hafva sagt huru Leonard och hr de Larsigny anlände till porten af guldarbetarens mors och systers hemlighetsfulla boning, i det ögonblick då de hoppackade snödrifvorna betäckte med sin svepning de liflösa kropparne af de tre barnen, som fallit ned der i brist af styrka och värme. Att taga dem ifrån sin iskalla bädd, att befria dem från snön, att försöka få dem till lifs, att värma upp dem var ett ögonblicks verk. Under tiden bultade Leonard på porten, kallade med