höga rop sin syster och den gamla pigan, men endast Bastans tjut svarade dorpå, huset förblef mörkt och trädgården tyst och och öde. Och dessa barn, om de icke redan voro döda, skulle de säkerligen dö! Eldad af denna kritiska belagenhet, betagen af ångest, började den unge mannen att söka om det icke fanns något medel att slå in denna port, klättra öfver denna inhägnad. Samlande hela sin vighet och smidighet, tog han ott språng mot en punkt, der den upphöjda marken gjorde företaget mindre svårt, och der grenarne af ett träd i trädgården, hvilka hängde något öfver muren erbjädo honom ett fäste. Med cna handen lyckades han fatta tag och haka sig fast vid kanten af muren; med den andra fattade han en gren som knakade i början men likväl icke gick utaf. Det fordrades allt detta tillsammans, hans växt, hans skicklighet och hans öfverretning för att utföra detta kraftprof, men han verkställde det. Uppkommen på muren, hoppade han ned på andra sidan med krökta knän. Så snart han kommit ned på andra sidan infann sig Bastan, som slickade honom på händerna och sökte under språng och gnällningar föra honom till byggnaden. Ett rundt hål, anbragt på en innanlucka i ett fönster på nedra botten, och som icke syntes utanför, utsläppte ett ljussken som tjenade honom till fyrbåk och började att åter lugna honom. Han gick skyndsamt för att bulta på denna lucka ro