saren sanningen. Ielt säkert, yttrade en af hans biografer, smög sig stundom en dyster aning på honom, att dynastierna i Frankrike redan mer än en gång fallit i den afgrund, som sköna qvinnor gräft. Så kom sig, att han mer än en gång bragte kejsaren i harnesk mot hofvets praktlystnad i afseende på kläder och att krinolinen likväl till slut blef orsaken till hans sista afgång... Ingen har så ofta varnat kejsaren, som denne berömde statsman; tyvärr bjelpte det icke mycket, ty i penningangelägenheter är kejsaren ännu alltjemt den oförargelige prins Louis, hvilken ej hade någon aning om att rationelt begagna penningen. Napoleon 1 har sagt: Murareslefven fär icke hvila, — och Haussmann var öfverstepresten för denna bonapartistiska dogm. Huru mången orolig natt har icke denna praktens och slöseriets kult beredt Achillo Fould! Det engelska bladet Globek meddelar följande bref från kejsar Napoleon, dat. d. 12 Aug. 1866. Detsamma betraktas såsom äkta och skall utan tvifvel bidraga till att göra stämningen i Tyskland blidare mot Napoleon. Min bästa hr de Lavaletto! Jag gör eder allvarligt uppmärksam på följande omständigheter: Midtunder samtalet mellan hr v. Bismarck och Benedetti har hr Drouyn de Lhuys haft det infallet att skicka till Berlin ett förslag om de skadeersåttningar, som möjligen tillkomma oss. Denna konvention hade enl. min äsigt bort hemlighållas, det oaktadt talades derom i utlandet, tills slutligen tidningarne påstodo, att man vägrat lemna osa Rhenprovinserna. Af mitt samtal med Benede ti (Frankrikes gesandt i Berlin) framgår, att vi för en mycket ringa sordels skull emot oss skulle ha hela Tyskland. Det är af vigt, att icke låta den allmänna meningen vilseföras rörande denna punkt. Laga att tidningarne afgjordt återkalla dessa rykten. Jag har i denna anda tillskrifvit hr Drouyn de Lhuys. Han skickade mig Correspondence Havas, som jag kärhos innesluter. Frankrikes verkliga intresse ligger icke i ernåendet af en obetydlig områdesutvidgning, utan i Tysklands understo ljande, så att det må konstituera sig på det för våra och Europas intressen aldra gynsammaste sättet. Emottag etc. Napelcon. Lyons borgare ha begärt, att åtorså rätten att sjelfva välja sin magistrat, i likhet med de andra smärre städerna. Som bekant, ha de stora städerna Paris, Lyon och Marseille ingen vald magistrat, utan måste hålla till godo med en af regeringen insatt municipalkommission. Kejsarinnan och den kejserlige prinsen skola under de kallare vintermånaderna uppehålla sig i Nizza. Spaniens ministör har utfärdat ett cirkulär till Spaniens representanter i utlandet, i hvilket den lyckönskar sig öfver det segerrika slutet på upproret och omordar de farliga principer, som insurgenterna hade uppotällt. Den utländska pressen beskyllas för att ha befrämjat revolutionen och vanställer nu förhållandena, för att rättfärdiga dem. Gesandterna uppmanas derför att genom alla dem till buds stående medel bekantgöra sanningen. Från England meddelas, att grefve Russell under sin resa på Irland svårt insjuknat. Han fick ett häftigt krampanfall och måste föras till sitt logis; hans tillstånd är betänkligt. — En allvarsam explosion har egt rum i Woolwichs arsenal. Flera personer blefvo skadade. Kunskapare-expeditionen till Abyssinien har d. 25 Sept. afgått från Aden. Den åldrige undersekreteraren i inrikesministeriet, Horatio Waddington, har aflidit. of Dublin agiterar man för närvarande lifligt, för att förmå regeringen att inköpa den dervarande utställningsbyggnaden till hvad den kostat, 92,000 pund. Samtliga vetenskapl ga instimter i den irländska hufvudstaden skulle då der ha sin medelpunkt. oo Ryssland gör sig allt löjligare. Först förbjuder det personer i Polen att innehafva patriotiskt polska taflor eller porträtter. Nu kommer en af dess censur-hejdukar och konfiskerar en hel upplaga om 15,000 exemplar af en polsk — bönbok, hvars innehåll befunnits statsfarligt. Censorn har för denna bedrift förärats med en hög orden. — Denna småaktiga förföljelse börjar bli vämjelig. Från Turkiet meddelas, att de egyptiska trupper, som biträdt vid upprorets undertryckande på Kreta, återvändt till Alexandria. Kejsaren af Österrike anträder redan såsom i dag, berättar en wienertidning, beledsagad at erkehertig Carl Ludvis gin rasa