grund af den vanskliga dualismen. En förening at alla tyska stater i enlighet med den forna förbundsakten är en omöjlighet, emedan Preussen icke vill uppgifva frukten af sina segrar under förlidet år. Återstår nu endast att eftersträfva uppnåendet at en öfverenskommelse mellan Nordförbundet och de sydtyska staterna under Preussens presidium och en allians med Österrike. Härom hafva Sydstaterna blifvit eniga. Statssörbundet måste omfatta hela Södern; en enskild sydstat kan icke söka förbund med Nordtyskland, utan att framkalla förvecklingar. De sydtyska furstarne ha således — med undantag af Baden — ingått en öfverenskommelse att hålla tillsammans och stödja sig på en allians med Österrike. De skola bilda ett särskilt Sydstatsförbund, hvilket genom sin sammanhållning kan betinga sig betydande eftergifter af Preussen, under det att de, spridda hvar för sig, skola nödgas uppgilva ända till skenet af sjeltständighet. Skulle deremot en enskild stat, hvarmed här antagligen menas Baden, rycka sig lös från detta Sydförbund och vilja uppgå i Preussens hybridiska nordförbund, då skola de andra Sydstaterna motsitta sig det till förekommande af tförvecklingar. Fastän icke vigtigare, än dessa underrättelser från Tyskland, tilldraga dock meddelandena från Italien sig hufvudsaklig uppmärksamhet, hvilket ej är underligt, alldenstund allt antyder, att ett afgörande snart stundar. Från Florens skrifves till Köln. leit. d. 4 d:s: Tidn. Diritto erfar, att Garibaldi lät, vid erhållen underrättelse om att hars frivilliga brutit in i påfvestaten, en natt sätta sig ötver till ön La Maddelena, hvarest postsartyget till Livorno låg. Just då han skulle bege sig ombord på detta senare, blef han häktad af kaptenen på örlogsfartyget Esploratore och åter förd tillbaka till sin ö. ,Esploratore bevakar densamma. Denna underrättelse har väckt ej ringa uppmärksamhet och skall endast stegra regeringens förlägenhet. Sjelfva konung Victor Emanuel, som man hittills lemnat ur räkningen, är föremål för mångfaldiga angrepp och hans popularitet hotas. Hvad angår underrättelserna från det romerska territoriet, så äro vi i hänsyn till telegrafmeddelanden anvisade till hvad regeringen tillstödjer oss att få veta, emedan det är förbjudet för enskilda att meddela och emottaga telegrafunderrättelser. Enligt dessa i tidningarne upptagna meddelanden skulle upprorets sak icke stå väl, men jag är böjd för att betrakta dem med misstroende, ty enligt nägra yttranden. som i dag undsluppit en medlem af regeringen, asvaktar man med spänning händelserna och vi stå nu verkligen vid början af slutet. Man är äfven öfvertygad om, att Garibaldi till slut skall undgå sina vaktare spejande ögon. Isynnerhet betänkliga äro de rykten, som sättas i omlopp rörande romerska betolkningens hållning. Det påstås, att ett hemligt upprorsutskott bildats i den eviga staden, liksom en gång i Warschau. Detta utskott vill genomdrifva upproret på egen hand och utan de öfriga italienarnes hjelp, utan regeringens bistånd. Utskottet är sörsedt med alla slags hjelpmedel. Så går sägnen. De berättelser, som resande medföra från Kyrkostaten, innehålla inga bestämda uppgifter, men ställningen i Rom är enligt dem gunstig för händelsernas utbrott. Den oro, som bemäktigat sig hela Italien, är obeskriflig. Önskan att gå till Rom uttalar sig i alla kretsar, och tillochmed de mera moderata af våra radikala, hvilka darrande blicka hän till Frankrike, inse, att det i trots af faran för en fransk inblandning icke längre kan förblifva så som hittills. Man vill en gång för alla bli fri från den eviga ovissheten, och om man icke från Biarritz raskt sätter regeringen i stånd att gifva efter för den allmänna meningens påtryckning, skall det vara för sent, och Napoleon III skall, hvad och huru stora eftergifter han än må göra, icke åter hemta sig från den missaktning, som hans politik ådragit honom. Detta torde väl icke vara så alldeles säkert; ty om Napoleon nu gör äskade eftergifter, skola italienarne tvifvelsutan med stormande jubel ropa sitt lefve för honom, under det att mer än en tysk skall snopet höra, huru man från venstra sidan om Rhen ropar till det stora fäderneslandet: fick du fikon Zacharias ? Från Rom skrifves till ett annat blad under d. 28 Sept.: Tidigt i förgår började en tyst folkvandring; tills i dag torde 800 unga män begifvit sig af, hvilka stått i närmare samband med rörelsepartiet och nu frukta för en lång undersökningsprocess. Polisen lägger intet hinder i vägen för de hemligt aftågande, ty hon vet, att hon äfven utan dem skall