Parisiska Nattsidor af Alfred de Brähat och Octave Fere. Öfvers. — So så, se så, sade Cambrai som alltid fruktade buller och hvad som verkligen följer derpå, ingen träta, mina vänner, vi skola reglera detta på det vänskapligste. — För öfrigt, sade Saint-Valiez, slående den yngre Blairzot på axeln med en uttrycksfull min, det är bara en inledning till affärerna det här, min gosse. Haf tålamod. Innan kort hoppas jag begira din hjelp för något större. — Nå väl, det kollar jag att tala förnuftigt och jag skrifver med förbundna ögon. Inte sannt, pappa? — Alldenstund det blir fortsättning, sade den gamle. — Välan, min vän, sade Saint-Valiez till pantlånaren, ni ser att vi der hafva en hel plantskola af förträffligt folk, färdiga att kasta sig i förderfvet för oss ... Var icke otacksam, modigt i fickan! ... — Sacraments! se der hvad jag kallar en karl! sade Touravais. Ni är en karl ul. Er tycker jag om. Vi få lof att dricka ett glas tillsammans. ) Forts. fr. N:o 286.