Göteborgsposten – 11 oktober 1867, sida 1

Här afbröt Pirmin Plairzots återkomst för ett ögonblick samtalet. Blairzot hemförde en butelj likör, en butelj rom och en butelj saft. Banditerna togo rom, baronen likör och Cambrai saft. — På min ära! sade Perizel, om icke Blairzot vet mera än jag, så är det omöjligt att ge er underrättelser om Celestin. Han har för just ieke så länge sedan rest till Rouen och sedan har jag ingenting hört. Hvad beträffar hans talanger, vet jag icke hvad han gjort er, men det är en dugtig karl. Och som har både mnskler och knytnäfvar, tillade Blairzot med beundran. Ni skulle bara häromdagen ha sett honom göra en man kall oh! med en enda hand. — Bah! sade baronen med förakt, jag säger er att Rosenknoppen icke är annat än en tölp, som skulle låta piska upp sig af en pojke. — Död och afgrund! röt en sträf röst från höjden af de fyra trappsteg, som ledde ned till källaren, hvem har sagt att Celestin Goulard är en tölp. — Rosenknoppen! utropade på en gång alla de innevarande på stället. Det är Rosenknoppen. Då den tjocke banditen hade märkt en upplysning och en rörelse som voro föga vanliga hos hans vän hade han innan han gick in stannat för att lyssna genom fönstrets sönderslagna rutor. Men det var verkligen han personligen, afskyvärdare än någonsin, ty han hade ansigtet fullt med blodviten och skråmor, härledande sig från hans namnkunniga brottning