Göteborgsposten – 10 oktober 1867, sida 2

— Ah, sc så! brummade Vincent Marjoux, vägvisare, tror ni att man ämnar göra cession. Försök en gång att icke vara så snåla folk. — Det är bra, det är bra, afbröt Cambrai, som kände sig illa till mods i denna källare, låt oss sysselsätta osg med vår lilla affär. Medan han talado lade han på trädbordet, der ett ljus brann i en butelj, några papper, som han hade medtagit, några pennor och tvenne små flaskor blick af olikt färg på det man i händelse af undersökning och krångel icke skulle kunna påstå att namnteckningarno gjorts på en gång. — Det handlar helt enkelt, sade han, om att sitta under hvart och ett af dessa papper: Ofvanstående godkännes och underteckna ni, den äldre, med detta svarti bläck och ni den yngre med detta som stöter något i gult. Åt hvarje sak sitt erkännande och som redliga köpmän ... — Som ni skulle kunna vara, tillade Saint-Valicz! — Huru! utropade Blairzot den yngre föraktfullt, så mycket omsvep för några namn? Det kunde ni ha sagt genast, jag som trodde att det var en ordentlig affär ... Inte sannt pappa? — Dessa herrar äro fria, sade den gamle skurken; om våra namnteckningar äro värda guld, hvarföre skulle de göra narr af dem? ... I händelse de betala ... — Se der en gubbe som är inbiten med sin refräng, sade Marjoux. Tror du inte att man skall ge dig Californien för din usla namnteckning. (Forte)