Göteborgsposten – 9 oktober 1867, sida 2

Mon natrvuranacg ddllga Skrullningenu 8Jv1 SL våldsamt angrepp mot hela kejsardömets politik såväl inåt som utåt och derigenom ådragit sig både åtal och konsiskering, hvilket sista varit något oerhördt under senaste åren. De ekonomiska och finansiela intressena, hvilka på ein tid hoppades räddning af republikens kullstörtande, se sig neml. nu åter vid afgrundens rand och rasa derför i sin ordning. Så t. ex. säger det nämnda bladet: Situationen kan betecknas med tvenne ord: arbetet blir med hvarje dag sällsyntare och lifvet dyrare. Den sväfvande skulden, som år 1848 icke öfversteg 600 mill., är nu nära 1,000, och skattkammaren har icke 200 mill. till ögonblickligt förfogande. Under 16 år ha utgifterna stigit från 1,300 till 2,200 mill., förutom lån af 2,000 mill.; kejsardömet har under samma tid utgifvit 10 milliarder mer än borgarekonungadömet (Ludvig Filips regering). Den grundsatsen, att gifva ut är att skapa, har förledt kommuner och enskilda till samma system att göra produktiv skuld, och det öfverdrifna fördyrandet af allt gäller för rikedom. En grundpelare tör detta system, Crdit Mobilier, faller nu under sörhållandenas makt och logikens tyngd. Hela systemet är skakadt, och förödelsen klappar rastlöst på alla dörrar. Efter att hafva påmint om nederlagen i utrikesatyrelsen, om Bismarcke öfvermod och hotelser, om förminskningen af Frankrikes yprestige, spörjer bladet: oOch våra sedliga och intellektuela förhållanden? Man apörje bokhandlarne om litteraturens mästerverk under de sista 15 åren; man spörje teatrarne om detsamma, och man blicke omkring sig, hvad våra boulevarder blifvit under aftontimmarne. Det offentliga samvetet slumrar och framkallar ej ens process-skandaler, såsom emot Teste och Cubieres under Ludvig Filip, då det endast var fråga om ett par 100,000 sres. Och på andra sidan visar socialismen sig åter fientlig emot kapitalet, men icke mot regeringen, utan att man vet, om ett tillfälligt förbund råder emellan dem eller en hemlig medbrottelighet. Det är tydligt, att regeringens fiender begagna dessa visserligen bjert tecknade ogunstiga omständigheter i tanke att med dem underminera henne; och de finna terrängen så mycket mera tacksam, som regeringens utrikespolitik onekligen utgjort på sista åren en följd af nederlag. Hennes prekära ställning till Italien anlitas nu ifrigt af oppositionen som murbräcka. Det skulle också vara, såsom Opinion Nationale förklarat, vansinnigt, om franska regeringen läte sig intalas af det påfliga anhanget att vidare inblanda sig i den italienska frågan, och det skulle vara höjden af oklokhet, om hon icke ginge in på en revision af Septemberkonventionen, på det ministåren Ratazzi icke må tvingas att sälla sig till Frankrikes fiender. Den ovisshet, hvari allmänheten befinner sig rörande denna sak, är qväfvande. Oraklet i Biarritz måste tala. Också skrifves från Paris till Köln. Zeit. under d. 3 d:s: Om man får tro de här kringlöpande ryktena, håller man i Biarritz på att utarbeta ett program, hvilket omsider skall göra slut på den ovisshet, hvari man befinner sig med hänsyn till den franska utrikespolitiken. Detta program skall om få dagar utfärdas i form af en cirkulärnote till Frankrikes representanter och mycket krattigt uttala sig emot hvarje sträfvan från Preussens sida efter att för de tyska sydstaterna underlätta inträdandet i det nordtyska förbundet(:). Fastän dessa meddelanden härröra från god källa, är det likväl rådligast att upptaga dem med försigtighet, isynnerhet som allt beror af en mans föränderliga beslut. Emellertid antyda de militära åtgärder som nu vidtagas, att allvarliga händelser snart skola inträda. Det är ej blott rustningarne, som bedrifvas med förnyad ifver; man erfar äfven, att krigsministern skall inkalla alla permitterade otficerare under förvänning af inspektion; d. 8 d:s skola de alla vara tillstädes vid sina armeafdelningar. Den östra armen (om man så vill kalla de i östra Frankrike uppställda 120,000 man) är fullt stridsfärdig; fästningarne inspekteras i dessa dagar af general Frossard och kunna inom få veckor sättas i försvarstillstånd. I de otficiela kretsarne tror man, att Preussen skall beqväma sig till att ordna frågan om fästningarne Mainz och Rastatt, hvilken säges vara bragt å bang uti den förutnämnda cirkulärnoten, på samma sätt som den luxemburgska angelägenheten. Denna korrespondens nämner ingenting om, hvad programmet skall innehålla i afseende på den italienska saken, i hvilken den italienske gesandten Nigra, som befinner sig i kejsarens närhet uti Biarritz, å sin regerings vägnar tränger på ett afgörande, under det att de senaste underrättelserna från Kyrkostaten å sin sida äfven utöfva en stark tryckning. Dessa underrättelser gifva vid handen, att rärelsen nu äfven fartnlantat sjo ll da