Göteborgsposten – 9 oktober 1867, sida 1

skamliga uppförande mot sin unga hustru; detta tredubbla förbund bildadt emot honom; Leonards oförskräckta och hämnande handling, hans djerfhet att hota och beröfva honom ett af sina säkraste ehuru lägsta vapen, alla dessa slag som kommo på en gång, hade kunnat göra honom bestört för ett ögonblick, men han hado skyndsamt hemtat sig och i stället för sin misslyckade plan hade han genast utkastat en annan. Hans hustrus förmögenhet gick honom ur händerna, men hans nevös skulle tillhöra honom. Han hade fått denna id6 genom en ögonblicklig ingifvelse, och se der största orsaken hvarföre han så lätt för ögonblicket åtminstone befriat Valentine och Annette från sin närvaro. Han visste hvad som skulle hända, och om saken icke skulle ha följt den väg han förutsett, höll han sig beredd att sjelf draga försorg derom, men han behöfde ej göra sig den mödan. Den unga baroncssan tog för lillig, för förtrolig del i sin nevös bekymmer, hvilken genom deras likhet i ålder snarare var hennes bror, för att icke tänka på att skicka honom en oförmodad tröst, som Annettes bekännelse ställde till hennes förfogande. i Hennes egen belägenhet gjorde för henne dyrbarare dessa begge unga menniskor, som voro skiljda genom fördomar, och förtal. Sedan några månader hade en stor förändring försiggått i hennes själ. Hon hade förstått hvad hon hittills endast obestämdt anade, utan att dervid våga uppehålla sin tanke: pligtens fordringar i strid med de mest lockande frestelser.