Göteborgsposten – 9 oktober 1867, sida 1

till sin nevö, och vid adressen hade hon tillagt: Angeläget, hvilket ökade intresset. — Den kära tanten, tillade han verkställande med en viss omsorg brytandet af förseglingen, hvad kan hon vilja mig? Han började att läsa, men redan vid de första raderna visade sig i hans drag en uppmärksamhet, ett utomordentligt intresse och med strålande öga var han på en sekund vid slutet. Sedan började han om igen, läste det på nytt, tryckte det med värma till sina läppar och förblef länge med stirrando öga försänkt i betraktelser, som icke hade något sorgligt, ty ett obeskrifligt småleende hvilade på bans läppar, och gång efter annan gaf han genom lifiiga utrop uttryck åt sina tankar och rörelse. — Annette! är det möjligt! ... dyra Valentine! . Af det sätt hvarpå han uttalade dessa begge namn, skulle det hafva varit omöjligt att urskilja hvilketdera som var honom kärast. Fru de Saint-Valiez hade skrifvit detta bref i hast samma dag som Annette Aubrys och Leonards besök i hennes hotell, så snart hennes man hade befriat henne från sin närvaro och lemnat henne ensam med den unga arbeterskan. Läsaren känner baronen tillräckligt för att veta, med hvilken lätthet han fogade sig efter omständigheterna och hvilken sinnrikhet han egde att draga fördel af dem som för hvilken annan som helst skulle ha varit förlorade. Motståndet från hans offer, som komme att afrycka honom sista fliken af den mask, som ännu dolde hans