Göteborgsposten – 8 oktober 1867, sida 2

STAR UTBRETT Från Utlandet. Vigtiga händelser stunda, till hvilka förhållandena i Italien skola bilda ouverturen. Lifliga underhandlingar föras mellan Frankrike och Italien, hvilket senare öppet förklarar sig ej längre kunna emotstå folkets påtryckning, hvarför det fordrar, med bestämdhet påstår man, en ändring i Septemberkonventionen, hvars ohållbarhet också är numera fullt bevisad. Franska regeringen gör ännu motstånd och inom densamma gör sig ett inflytande gälande, hvilket tillochmed vill dritva det till en ny romersk expedition. Italien har absout förklarat, att detta skulle göra det omöj ligt för regeringen att längre kunna upprätt vålla den vänskapliga förbindelsen med Frank rike. Oppositionen inom detta sista land angriper starkt det parti inom regeringen, som synes af bigotteri vilja tillochmed göra Italien ill Frankrikes fiende. För detta parti står kejsarinnan Eugenie i spetsen och hon be: herrskas af päfligt anhang och jesuiter. Opinion Nationale yttrar i en öfversigt töljande: Situationen är så allvarlig, att vi icke tro det vara möjligt att tänka sig någon som är mera egnad att oroa vår patriotism. I de romerska staterna har upproret utbrutit omkring Velletri och Viterbo. Om danna nyhet oroar oss, så är det icke derför att vi darra för påfvens verldsliga välde; men det är oss omöjligt att icke med bekymmersamhet uppställa denna fråga: hvad skall Frankrike göra? Är det sannt, att man af kejsaren erhållit löfte om, att han skall intervenera? och om detta är sannt, skulle icke då den förevänning redan vara funnen; som den presterliga camarillan söker? Och om interventionen kom till stånd, skulle icke det vara krig med Italien? Till den italienska tidningen Diritto, som begär en omedelbar brytning, svarar det moderata bladet Nazionel: Äfven vi tro, att en ny intervention å Frankrikes sida nu skulle vara en dödlig kränkning för Italien, en kränkning som med ett enda slag skulle utplåna alla de rättigheter till vår erkänsla, som detta land ger, äfven vi känna vid denna tanke rodnaden stiga upp i vår panna och blodet koka i våra ådror; och -Iiritto kan vara sorvissad om, att inför en dylik förolämpning det icke mera skulle finnas några partier i Italien. Och nu skola vi göra en andra expedition till Rom! Detta är ej allt. a Bakom Italien står under vissa eventualiteter Preussen; Kreuzzeitungs parti beklagar sig redan öfver den franska pressens artiklar och den franska regeringens rustningar. Alla menniskor ha läst depeschen från VAgence Havas: Kreuzzeitung uttrycker den förhoppning, att Frankrike skall vara mera försigtigt, än dess tidningar, och slutar med den förklaring, alt Preussen är i motsatt fall beredt att antaga utmaningen. Det är tydligt, att Preussen icke skulle i händelse af en förveckling ötverlemna Italien åt sig sjelft. Och skulle vi med gladt hjerta gå att frammana denna förveckling, för att tjena den katolska republiken, hvilken lyckats oss så väl i Mexico? Det skulle vara vansinnigt. I.tom oss nu rikta våra blickar mot Öster? Mötet i Livadin (mellan czaren och turkiska utrikesministern) har vederlagts till formen, men ej i saken. Det är säkert, att Ryssland törsökt isolera Turkiet, genom att vilja påtvinga det sin allians med utestängande af de andra stormakterna, hvilket är en fullständig kränkning af Pariserfördraget. — Vi äro ötvertygade om, att Turkiet tillbakavisat dessa komprometterande anbud. Men den misslyckade utgången af detta försök är icke egnad att nedslå Rysslands mod. När Ryssland icke smickrar, så hotar det. Läsa vi icke i dag uti Journal de SaintPetersburg:: Vi önska ej ett krig och vi predika det icke; men man bör icke i Turkiet hysa den otvertygelsen, att det är omöjligt. Ryssland har beslutat att intervenera med vapenmakt i Orienten, samma dag som Frankrike skulle vara upptaget i vestern. De, som