Göteborgsposten – 8 oktober 1867, sida 2

Jean de Ruzolles, påträngd af faderns och sonens intriger och dotterns behag, tvekade emellertid fortfarande ; han skref till sin onkel sina bekanta bref, som användes af Faustina för att betaga Annettes hvarje förhoppning. Christine började slutligen visa sura miner; Amelie ensam förplof fremmande för dessa manövrer och forsökte vänja sig vid tanken på ett evigt klosterlif. Vid den alder hon hade, och oaktadt den uppriktigasto böjelse för fromhet och sjelfpröfning, fattas aldrig detta beslut utan att kosta några strider. Hr Portin hade yttrat den önskan, emedan Florens skulle blifva skådeplatsen för hennes systers bröllop och hennes brors uppstigande till ära, att hon, då hon för öfrigt icke gjorde några invändningar deremot, skulle välja ett af de talrika samfunden i denna stad för att af ägga sina löften. Efter cn viss pröfning var Jungfru Marie Besökelses orden den som mest lockade henne. Hon hade redan öp nat underhandlingar med förestånderskan och hennes bror Theobald följde henne på alla hennes besök i talrummet. Theobalds affärer gingo icke mindre bra; tack vare hans fars klokt beräknade uppoffringar hos inflytande personer af storhertigens omgifning var det icke längre djerft att hoppas att den unge parisaren skulle erhålla på samma gäng en grefretitel och en dekoration. Det skulle komma att blifva dyrt men hr Portin ryggade icke för att betala priset. (Forts.)