Göteborgsposten – 8 oktober 1867, sida 1

— Di, återtog Cambrai, om ni tillåter så låt oss uppskjuta våra åtgöranden till denna tid ... — Huru! ... ni ryggar tillbaka? — Jag ryggar icke tillbaka, tvärtom. Jag har mera tid för att låta vår plan mogna och sätta er och min ansvarighet i skydd. — Ah, det är sålunda? — På min ära, ja ... några dagar mer eller mindre efter ni är så säker på er sak. Saint-Valiez kände sin motståndares envishet och brydde sig icke om att längre motsätta sig. Samtalet slutade med vissa förslag att söka erhålla de båda i Tournaires och Jean de Ruzolles händer deponerade böckerna och man skiljdes åt med temlig tillfredsställelse. Den stackars Tournaire skulle finna sig insnärjd i de båda kompanjonernas nät med sådan skicklighet, att han icke kunde undgå denna gång sitt ohjelpliga sörderf. Hvad beträffar Saint-Valiez plarer, fullbordades de precis på den tid som han hade bestämt. Åtta eller nio dagar efter deras samtal infann han sig åter på gatan Verderet och efter att änyo hafva inneslutit sig med pantlånaren sade han till honcm: — Läs detta för mig. Det var en lakonisk biljett från Portin med poststämpel från Florens och sålunda affattad: Käre vän, vår unge vän är en galning af värsta slag, en oförbätterlig galning. Allt är afbrutet. Jag återger er ert ord ... och er nevö.