Göteborgsposten – 8 oktober 1867, sida 1

Cambrai dröjde fem minuter med hufvudet i sina krokiga flugrar, sedan sade han betraktande siu medbrottsling; — Såken är verkstalldar; det enda hinder som möter är att jag blott har till mitt förfogande det dumhufvudet Tournaire, som undertecknar allt hvad jag vill utan att läsa det, men hvars namnteckning ensamt, i synnerhet som han är mitt biträde, ej blir tillräcklig. — Låt det icke hindra. Gör iordning de nödvändiga pa peren med mogen öfverläggning och studera noga lagen ... Åh, lagen, min kära Cambrai, låt oss vända den, men låt oss alltid respektera den. — Lita blott på mig. — Nå val! Var i ordning i afton. Framemot klockan tio kommer jag och hemtar er för att föra er till ett angenämt ställe, der man skall förse er med borgesmän, endossenter och underskrifter efter önskan. Det gäller att förenkla min kära nerös ställning, som genom öfverdad och bekymmersiöshet i penningefrågor kommit derhän att AA A N. 029292