— Se åå, se så! sade Cambrai. Det tyckes som mille Christine icke skulle blifva markisinna! ... På min ära så mycket äärre för markisen. Min käre baron, alla våra små stämphade papper äro i ordning, jag har låtit undersöka dem af en vän till mig, en gammal notarie, som har haft otur, hvilket gifvit honom en stor erfaren het i dessa detaljer; jag är till er tjenst. — Och jag till er, min käre finansminister. —LL