Göteborgsposten – 7 oktober 1867, sida 1

vidt det finnes den meusta utväg för någon at endossenterna. Det är han som sger ut ett förskott af tjugu francs åt gatuförsäljaren som denne använder vid auktionen till att köpa den låda fruk eller den korg fisk, som han skall sälja ut under dagen och hvaraf han troget kommer att dela förtjenster vär har efter slutad kurs återställer långifvaren hans kapital. Vi skulle aldrig eta om vi måste uppräkna de otaliga sidorna af hans air, som endast förestås af honom sjelf och ett enda bitri ie, den stackars Tournaire, som vi hafva känt i ett sådan elände att hans emottagande här ansågs af honom som ci välgerning. Han var allt för konstlad och allt för hederlig att misstänka den infernaliska beräkning, som han hade att tacka för denna fördel. Tillgifven sin prin ipal, okunnig om de tvistiga affärerna, lydde han honom blindt, men hans medfödda rättskänsla uppreste sig und-rstundom mot hans stränghet gent emot oförmögna debitoror och mot höjden af hans fordringar och hans ocker. Emellertid då han sjelf hade gått igenom alla grader af nöd, och ej alltid kunnat finna en långifvare ens under de vilkor mot hvilka hans principal utlånte pengar förstår man att han skulle bringas till öfverseende. Till följe af Leonards oförmodade inställelse i hans hotell, dröjde baron de Saint-Valiez icke att nedstiga i sin kompanjons håla på gatan Verderet. Saint-Valiez var en mycket foglig person, som aldrig