Göteborgsposten – 7 oktober 1867, sida 1

kämpade mot hindren och som föredrog att vika tillbaka för att åter comma med nya medel, när de som han hade försökt miss yckades; att undvika svårigheterna, att aldrig förlora mod: t, det var hans största konst. I Porii:s frånvaro, hvars missnöje han befarade, kom han att rädgira med Cambrai, ty deras affärer hade i detta ögonblick zcnom guldarbetarens återkomst ett dåligt utseende. Bar en kom redan med en mycket fördelaktig plan, åtmi tone för honom och med hvilken pantlånaren också borde finna sig belåten. Den vs: så mycket sinnrikaro, eom don var tomligen invecklad. Cambr. lät sin kompanjon inträda i det rum som låg innanfö kontoret, och som var hans aldraheligaste, ty det innesld hans tabernakel, under form af ett kassaskåp, lika massift som väl tillslutet. Dörrar till kabinettet voro dubbla med en mellanliggande tar bur. Saint-Åliez började med att skjuta för regeln för att försäkra sig om att ej blifva öfverraskad i fall Tournaire behöfde tal: med sin principal, och grep sig genast an med sin kirkiga sak. — Min dyre vän, sade han, jag kommer för att meddela er en bedröflig underrättelse. — Ävad skulle det kunna vara? frågade Cambrai orolig öfver denna början. — Vår: affärer gå högst illa? — HvUeI har då inträffat? — Genom trolöshet, oskicklighet eller djefvulskouster,