Göteborgsposten – 5 oktober 1867, sida 2

spondens innehåller icke några stora eller öfverraskande upplysningar. Då vi derför meddela densamma, är det mera derför, att den refererar en Bismarcks yttranden, än derför att den innehåller något intresserande eller ens antyder ställningar och förhållanden annat, än hvad ungefär hvilken kannstöpare som helst kan komma fram med, der den icke rent af strider emot hvad som är sannolikt. Korrespondenten säger: Ettersom man allmänt sysselsätter sig med, huruvida ett europeiskt krig är osannolikt, var det naturligt, att jag först tillfrågade gretven rörande hans äsigt i denna punkt. Preussen, sade han, skall aldrig angripa Frankrike, och när Frankrike kommit itrån sin öfverraskning öfver utsigten till den tyska enhetens fullbordande, skall det inse, att detta mil, äfven om det uppnåtta i fullaste omfattning, alldeles icke hoiar dess nationalstolthet eller dess politiska ställning på fastlandet. Emellertid är vår hållning passiv; vi hota ingen, vi tvinga ingen, ja, vi öfvertala ej ens någon. Om Sydtyskland närmar sig till oss, kan man vara förvissad om, att det sker at naturlig håg och alldeles icke föranledes af några manövrer från vår sida. Vi skola icke visa våra bröder tillbaka, om de komma med öppna armar emot oss, men vi känna ingen lystnad efter fremmande egendom, och vi kunna i 10 eller tillochmed i 20 år fortfarande vara, hvad vi äro, om Tyskland ej vill ha det annorlunda. Vi ha tillochmed hejdat föreningen der, hvarest vi kunde verka tortskyndande; vi äro belåtna med att blifva, hvad vi äro. Tryckningen måste komma ifrån dem som fordra en förändring. Jag sporde derefter, hvilket intryck sammankomsten i Salzburg gjort på ministerpresidenten och om en upphetsad press antydningar och uppdiktningar gjort något intryck uppå honom. Alldeles icke, svarade han, hvad jag tänkt och ännu tänker om mötet i Salzburg, finnes sramstäldt i mitt cirkulär af d. 7 Sept.; hvarken jag eller någon förnuftig menniska trodde på den praktiska möjligheten af en österrikisk-fransk allians eller fruktade, säframt den tanne till, några följder deraf för Preussen. Österrike kan icke vara Frankrikes allierade mot Tyskland. Det tyska elementet är det bindande kitt, som håller den stora österrikiska statsbyggnaden tillsammans. Vi önska Osterrike allt godt(?) och hoppas, att det skall kunna åter uppbygga sin makt med en intelligent, fri tysk kärna. Jag för min del bezär ingenting bättre för Preussen, än en fast llians med en konstitutionel konung af Ungorn, hvilken såsom kejsare af Österrike ger det tyska elementet fritt spelrum i de öfriga provinserna (!!). Om Salzburg varit en fransk anläggning, såsom elaka personer nu engång finna behag i att framställa det, så utgjorde det dock icke för oss någon sak af politisk betydelsa. Korrespondenten fortfar: -Angående ett krig i Orienten yttrade grefvon med bestämdhet: Jag tror icke derpå. Den stora allmänheten känner ej Rysssdnds verkliga ställning. Jag känner den. Ryssland har lust till Orienten och skulle månända äfven gerna göra den gällande; men det kan endast göra detta i stor stil. Dess ställning gör halfmesyrer till en omöjlighet för detsamma, och det är faktiskt icke i stånd att börja ett långvarigt och dyrbart krig. Ryssland har en stor framtid för sig, det eger fröen till en kraft, som är hvarje annat kosungaeller kejsardömes öfverlägset. Det är obetvingligt, men det lider liksom en stark, sund man af indisposition. Om en sådan man endast ville lägga sig i tre dagar och bålla sig lugn, skulle den ursprungliga kraften i hans konstitution segra ötver sjukdomen, och han skulle stå frisk upp från sitt läger i sin fulla styrka Om han deremot hårdnackadt vill fortsara med att gå ut och besörja sina aflärer, som om han vore rask, angriper sjukdomen honom sannolikt starkare och medsor allvarliga fall. Två eller tre dagar i en menniskas lif är detsamma som tjugo eller tretio år i en nations lefnad. I afseende på de nya provinsernas sammansmältning med Preussen uttalade sig Bismarck med den största tillförsigt. Göteborgs Nederlagsbehållning af följande varor den I Oktober 1867. Pränvin: Arrae... .... 171.786 fÅ.