Göteborgsposten – 5 oktober 1867, sida 2

— aA— — kättegangsoch Polissaker. ——— Poliskammaren. Ett högst besynnerligt och i åtskilliga afseenden upprörande mål förevar i går poliskammaren. En f. J, skollärare vid namn Nils Olsson, hvilken blifvit störtad i olycka genom sin smak för spritvaror, hade för några dagar sedan i ett mycket öfverlastadt tillstadd befunnit sig ute i Haga. Som det tycktes till hälften behäftad med delirium hade ban på gatan gått och plockat upp spildt hö o. s. v. samt dermed stoppat byxfickorna fulla. Derester hade han vändt sin uppmärksambet åt en del byfvelspån som låg i rännstenen. Vid försöket att upplocka dessa föll ur hans rockfleka en butelj innehållande olja, och g.ck naturligivis sönder. Ett par små gossar hade under Olssong besynnerliga manövrer kommit fram till honom, askådat dessa och började vid den olyckliga katastofen med oljebuteljen att skratta. Men en vida olyckI gare tilldragelse skulle inträffa. Förblindad af ruset och ursinnig öfver att bli utskrattad öfver en händelse, som han förmodli en ansåg förarglig nog i och för sig sjelf, fattade O. en större skärfva af buteljen och kastade den mot den ene af gossarne, vid namn Ludvig Pettersson. Gossen träffades, som de kringstående genast sunno, vid örat och började blöda. En del skyndado att söka efter polis, som skulle kunna aga vara på våldsverkaren. Andra togo vård om gossen och hemförde honom till modren. Det befanns då man ankom till henne, hvad man icke förut tillfölje af den starka blödningen kunnat göra sig förvissad om, att hela örat blifvit af den kastade glasbiten så fullkomligt alskuret, att det såg ut som skulle man ha använut en sax. Isuru det:ta tillgått är snart dugdt oförklarligt, men av så skett är tyvar lullkomligt säkert, Emellertid har den afskurna delen al Örat icke oaktadt mycket letande kunnat återfinnas. Vid polisiörböret förklarade Nils Olsson, att han icke kunde bestrida det så tillgatt som nu ofvan blisvit anfördt och hvilket af tvenne vittnen bekräftades. ilan tillade att han väl på senare tider varit supig. men att han dessförinnan icke på tjugo år smakat bränvin. Olsson har ett högeligen obehagligt och franstotende yttre. Emellertid syntes han nu temligen uppfasta det hemska i handlingen. Målet remitterades till rådhusrätten och Olsson återfördes till cellfängelset, dit han förut blifvit införpassad. Gossen Ludvig Pettersson som trots förlusten af sitt ora var uppe vid förböret och böll sig temligen kräå skullo intagas för att vårdas å Allm. sjukhuset. Fyra stycken gossar, ett nytt band at unga sjufvar, hvarpå här beklagligen finnes så god råd, stodo i går i poliskammaren anklagade för att ha begatt en mängd stölder i magasiner och butiker härsiådes. Vid ett tillialle hade stulits ett par punschbuteljer, vid ett annat öl, vid ett tredje socker och kaffe o. s. v. Detta senare hade de förtärt, äryckesvarorna hade de dels låtit sig väl smaka, dels hällat u:, tombuteljorna hade de sålt eller slagit sönder. Ett par af dessa ämnen till blifvande vådliga lagbrytare ha haft ett godt tillfälle till sina snatterier i den omsiändigheten att de, liksom ätskilliga andra individer af samma ålder och presenterande sig på samma sätt, Onsdagar och Lördagar springa omkring i staden och försälja en å nämnda dagar utkommande tidning. Med måhända dåliga föredömen i hemmet, med dåligt sällskap, är det icke underligt om dessa unga vagabonder falla på sådana ideer undor dylika omständigheter. Den som synes ha varit anföraren för bandet är en pojke vid namn Oskar Olausson. Utom de tilltalade omnämndes i pojkarnes berättelser, hvilka först efter många bemödanden af pol:smästaren blefvo reducererade till något som någorlunda syntes öfverenasstämma med sanningen, namn sådana som Molle, Burken Tintus, Skagerack och Moljer, hvilka lära ullhöra andra overmaga adepter i tjulyrket. Vid förhöret i går sökte de unga slynglarne tdelaris msjorum cexemplis att skjuta skulden på hvarandra. Å sin sida togo väl mödrarne dem icke i sorsvar, såsom det vid dylika tillfällen, trots de uppendagligaste bevis på de små tilltalades brottslighet och redan djupa förderf, ofta händer, men å andra sidan uppträdde de på ett sätt, så att man just ej mycket kan undra på om pojkarne blifva sådana som de äro, ofvannämuda omständigheter oafsedt. Att mödrarne uppgålvo det de voro alldeles utan skuld till barnens elekbet, faller af sig sjelf. Den ena af mödrarne dånade vid slutet af förhöret, men det är tvifvelakligt om detta ej var af nagon rent kroppslig anledning, alldenstund hon, efter att ha blifvit utförd i ett yttre rum och der hemtat sig, sedermera utkommen belt kry spräkade med de andra. Tre al pojkarne undsluppo dermed, att mödrarne åtogo sig att allva igt aga dem. Detsamma skulle äfven håndt Oskar Olausson, men då han ånyo började sätta ihop his orier för att vältra skulden på de öfriga, beslöts att ban skulle qvarstanva för att efter sassioneuns slut erhålla en särskild välförtjent tillrat tavisning af polisens hand,