Göteborgsposten – 4 oktober 1867, sida 1

och, fortsättonde mitt verk, skall jag också arbeta för er. Men jag har sagt er det, det kan hända att jag faller, innan jag hinner till målet och då för priset af mina bemödanden, testamenterar jag er allt hvad jag har kärt. Gubben fattade hans händer med tillgifvenhet. — Jag antager, sade han. Gå utan fruktan, redlige son, förträffliga bror, ädla hjerta. Er familj är min. Och tagande honom i sina armar, höll han honom länge omfamnad. — Nu, sade han sedan, börjar mitt arbete från och med denna stund. För mig till dem, som ni älskar och som jag skall älska för cr. Sedan Leonard meddelat honom hemligheten om den tillflyktsort, der han för sina fienders ögon dolde sin mor och sin syster inom inhägnaden vid Coudriers, sade grefven: — Det behöfs tre timmar för att begifva oss dit med mitt spann, som springer bra. Vi lemna åkdonet i byn och gå till fots till den ensamma boningen, på det icke ens min kusk må blifva invigd i hemligheten. Är det öfverenskommet, resa vi? — Låt oss fara; vi anlända för öfrigt icke förr än vid midnatt. En qvarts timma sednare foro de i starkt traf på vägen till Rambouillet. Man påminner sig att allt detta tilldrog sig i den stränga årstiden i December månad. Också återstod det dem, som de hade förutsett, ännu mer än tre qvarts timmas väg, då det blef mörka natten. Då de voro i skogen började vinden tjuta med häf