— För öfrigt, fortsatte Leonard, handlar det icke om mig, och jag upprepar det, jag hade icke kommit hit för er skull. Slum en har velat att detta skulle hända och jag tackar Gud derför, som har tillatit mig att förhindra ännu en nedrighet. — Men detta bref, som ni håller der och som ni måste återgifva mig, detta bref innehaller en anklagelse. Den unge mannen betraktade honom med en ironisk och förakttull blick. Hojande sitt hufvud upprätt gick han att djupt buga sig för fru de Saint-Valiez och sade till henne. — Detta bref, min fru, är af den dygdigaste bland qvinnor och hr baronen vet det väl. Endast oskulden blottställer sig sålunda. Det är väl de brottslige som taga sin tillflykt till klingande fraser, och man tillskrifver er som ett brott att hafva velat aflägsna faran. Lyft upp er panna, min fru, frukta iutet. Detta uppsnappade bref existerar icke mer ... På eget bevag förstör jag det. Närmande sig kaminen, hvarest brann en liflig brasa, kastade han papperet i elden. Saint-Valies utstötte ett skri af vrede och gjorde min af att undanrycka lågan detsamma, men en befallande åtbörd af den unge mannen liksom fastnaglade honom på stället. — Nu, min herre, sade han, efter jag endast är en tölp och en bondlurk, skulle jag kunna taga min tillflykt till dessa menniskors sätt att gå till väga och basuna ut för verlden berättelsen om edra bragder ... men jag gör det icke ... O! det är icke af undseende för er åtmin