tion äfvenledes blir en förpligtelse för de båda fördragsmakterna. Alla de främmande I! go knoktarne måste fördrifvas från Rom och romarena lemnas åt sig sjelfva. Daily Telegraph gör följande slutiedning: Victor Emanuels regering befinner sig vid slutet af sina förvirringar. Hvad tänker hon göra med Garibaldi? Och å en annan sida skola hans gripande och tillochmed hans qvarhållande icke törhindra en så svag och så korrumperad regering som den heliga stolen från att falla. Under rubriken Rom och Garibaldi, säger Globet: Öaribaldis gripande har helt enkelt fördröjt den romerska trågans lösning. Vare sig att Garibaldi är fri eller fången, kan sakernas nuvarande tillstånd icke vara länge; Rom måste bli den italienska nationens egendom; Italiens enhetsverk skall icke fördröjas genom nödvändigheten att tillförsäkra påfven en verldslig makt... Den italienska regeringen har gjort sin pligt. Det återstår nu för henne att fordra, det fransmännens kejsare gör sin. Napoleon III måste hädanefter innesluta sig i en verklig neutralitet i stället för en rent nominell sådan. Detta skall vara den romerska frågans sista phas. Såsom läsaren finner, ötverensstämmer den engelska pressen med oss deruti, att något måste göras å Frankrikes sida för ati närma Italien ett steg hän till Rom, om icke Frankrike vill i Italien se en fiende, som Preussen skall skynda att göra till sin vän. Italienska tidningar berätta, att telegrafbyråerna förbjudits emottaga depescher, rörande de politiska händelserna, från utlandet. Från Florens skrifves, att staden har utseendet af ett militäriskt läger eller med anfall hotad stad. Man ser öfverallt endast intanterioch kavalleriuniformer, officerare i kampanjdrägt, regementen hvilka snabbt defilera år Arezzo och Siena; å en annan sida ser man från hundrade städer i Italien unga män och veteraner från Calatafini, Varese, Valturno, Bezzecca strömma ut: alla tyckas lyda en hemlighetsfull lösen. Rörande de oroligheter, som egt rum i Florens i anledning af Garibaldis häktning, skrifves derifrån till parisertiån. Åe Temps: Kl. 6 på aftonen, i samma ögonblick som nationalgardet hade aflösning, egde stora folkskockningar rum. Massan var ytterst upprörd. På gatan Maggio angreps den första nationalgardes-vakten. Man slog in fönstren; men lyckades likväl icke att intaga vakten. Derifrån begaf sig hopen till den öppna platsen utanför palatset Pitti, hvarest man likväl fålängt försökte plundra en vapenhandlare. Men nationalgardets dervarande vaktpost blet tagen. Derifrån tågade de oroliga upp utanför Ratazzis boning. Ropet: Letve Garibaldi! Ned med Ratazzi! ljöd från alla häll. Stenar slungades emot fönstren; men massan begick ej några vidare excesser, emedan hon fick veta, att Ratazzi ej var hemma, utan befann sig i inrikesministeriet. Nu bar det a! till andra sidan om Arnofloden. Tumultet blef allt fruktansvärdare. Man afväpnade nationalgardets vakt vid dep. kammaren och plundrade på gaten Conti on vaponhandlaro, vid hvilket tillfälle några polisbetjenter sårades och en dödades. Då massan kom fram till inrikesministeriet, hade militär redan ryckt dit upp. En polisbetjent gjorde de i lag påbjudna varningarne, hvarefter man skred mot mingden och töretog talrika arresteringar. Ilela staden företedde i denna stund en dyster anblick. Alla bodar och kafer stängdes. Men snart marscherade talrika patruller genom staden, af hvilka flera skredo in bland folkmängden. Patrullerna mottogos ötverallt med hvisslingar och rop af: ÅUt med Garibaldi! Ned med Ratazzi! Kl. 9 föll ett störtregn, hvilket i förening med starka kavalleripatruller gjorde slut på tumultet. I Frankrike uppmanas kejsaren från alla håll awt intaga en bestämd vare sig fredseller krigspolitik, emedan det nu rådande osäkerhetstillståndet formligen demoraliserar befolkningen och förstör affärerna. Samtlige officerarne vid den beryktade Antibes-legionen hatva förklarat sig vilja taga afsked, ifall de skulle uteslutas ur franska armåen, hvilket italienska regeringen återigen tordrar. I Gravelingen skall upprättas ett stort marinetablissament, för att skydda denna sida at Frankrikes nordkust. På Kreta ha fientligheterna åter börjat, enligt hvad som skrifves från Athen åtminstone. De franska krigsskepp, som ligga vid Kreta, ha åter börjat föra grekiska qvinnor och barn öfver från ön till Grekland. I England lida affarerna af det sjunkande bomullspriset. En mängd konkurser ha börjat inträffa i Liverpool, dock ännu icke nå