er eller honom, om jag icke har gjort bruk af bevisen på er trolöshet, så är det derför att jag, genom att straffa er, också skulle lemna mitt namn till pris åt verldens illvilja. — Ah! utropade den olyckliga qvinnan, allt detta är omöjligt, det är en elak dröm ... en villfarelse af mina sinnen ... en förvirring af mitt förnuft. — Allt detta är verkligt, min fru, ni vet det bättre än jag, och då ni emottog mig med ert häftiga språk kom jag just, tyglande min vrede, för att föreslå er att undvika en skandal och utan buller afsluta denna skiljsmessa, som ni önskar. — Skiljsmessa? ... skandal? ... Förklara er... Hvad ämnar ni begära af mig? Han drog ur sin ficka tvenne papper, det ena stämpladt och fullskrifvet, det andra hopvikt i form al ett bref. Han lade det första på bordet i midten af salongen bredvid ett skriftyg och sade: — Jag kommer för att bedja er underteckna detta, för priset af det här. Hela Valentines uppmärksamhet riktades på det hopvikta papperet och hennes förskräckelse öfver att se det i sin mans händer blef så stor, att hon for tillbaka som en automat och föll ned på soffan utan att kunna slita sina ogon derifrån. — betta sade han pekande på det stämplade papperet är en handling, uppsatt af en lagkarl och fullkomligt i ordning, genom hvilken ni öfverlåtor till mig, som det brukas mellan alla väluppfostrade familjer, en heder