Göteborgsposten – 30 september 1867, sida 2

— Ni hatar honom då mycket, denne man? deklamerade Asperginos, och ni är då en mycket förnäm dam som kan betala sådane nöjen? ... Nå väl! må vara, partiet åt honom men revanchen åt oss, Elephantine, man skall uträtta hans affär. Denna dramatiskt burleska slutledning återställde harmonien emellan det värdiga paret, och den kolossala qvinnan dröjde icke att uppfylla vagnen med sina snarkningar. Dagen derpå vid den för striden annonserade timman rusade hopen som en enda man till Asperginos barack, för tillfället inredd till ett slags amfiteater med en arena försedd med sägspäan. De andra konstmakarne försökte icke att hålla stången emot denna rivalitet utan inställdes sina representationer. Dessa skådespel ega alltid rum på samma sätt. De kämpande äro klä da i simpla simbyxor; den förnämsta athleten ingnider sig med olja för att lemna mindre tag at sina motståndares händer och man får endast strida med styrkan icke med valdet, det vill säga med öppna händer och icke på boxarmaner; knytnätslag och stötar med hufvudet äro förbjudna. olägenheten borde vara för den unge athleten, emedan han ensam hade att efter hvarandra underhalla kampen med åtta motståndare, alla friska och kraftfulla. Tilläggom att, om han varit af ett mindre energiskt sinnelag, skulle han hafva funnit ännu en annan orsak till underlägsenhet i de misstankar, som de sörtroenden han erhållit uppväckt. Vi uppehålla oss icke med detaljerna, som blott äro