Göteborgsposten – 30 september 1867, sida 1

— se här hvarom frågan är. Jag har nog af markisen och hans pufkaingar; jag vill bli fri och oberoende... Jag har sett tillräckligt spelas passionshistoria, jag vill öfvergå till några andra öfningar. Tag mig härifrån! Vid detta förfärande förslag betraktade den unge athleten med häpnad detta köttberg och i sin förskräckelse drog han så häftigt tillbaka sin stol, att den föll omkull. — Skall jag taga er härifrån! ... utropade han. — Nå väl! hvad! sade hon något stött, är ni rädd för mig? ... Ha! ha! återtog hon gapskrattande, jag förstår stackars lilla oskuld, min vext, inte sannt? Ah, min unge, det är blott ett sätt att tala, när jag säger: tag mig härifrån, så behöfver ni icke bära mig, utan jag menar: låt oss fly tillsammans i vänskap och endrägt. ). — Ah! Ah! sade han och andades åter. — Ja ja, lilla enfald! Ni har talang, jag har förtjenst. Asperginos tråkar ut mig; låt oss slå oss tillsammans, jag har en idee att vi skola göra goda affärer och till på köpet, efter jag tycker mera om er än det der benranglet med sina röda skört, så skall jag lära er åtskilliga saker, som ni icke skall vara ledsen öfver att veta ... He! passar det? Men till och med för priset af de förtroenden, som kunde hafva så mycket värde för honom, egde Leonard icke mod att förställa sig. Hela denna belägenhet, den oroande böjelse, som han haft den oturen att ingifva detta ) Originalet har enlever som betyder både lyfta och bortföra. Ordleken är omöjlig att återgifva.