Göteborgsposten – 30 september 1867, sida 1

Parisiska Nattsidor) af Alfred de hröhat och Octave Fere. Öfvera. —— Så snart han inkommit i den stora vagnen och satt sig på en taburett framför jernkaminen, som var uppeldad för hans skull, hade varginnan kommit in på ämnet i dessa föga valda men uppriktiga termer. — Hör på, min unge, jag är en god menniska, och när någon gör intryck på mig, så går jag icke några omvägar utan säger: Ni behagar mig! Nå väl! Goliath! Ni behagar mig. Markisen, fortsatte den älskvärda menniskan, har förtjenster, det är sannt, men jag kan icke tåla honom längre; han tyranniserar mig, och sedan är han svartsjuk som en schakal, det förargar mig, det förargar mig. Dessutom, som jag har sagt er, vill han er ondt, och om vi komma öfverens, såsom jag väl hoppas, tillade hon i falsett, så skall jag gifva er upplysningar, som skola blifva er nyttiga. — Jag är er mycket förbunden, svarade Leonard, men jag förstår icke ännu. — Det är sannt, store oskuld, sade hon betraktade honom med sitt varginne-leende. ) Forts, fr. N:o 225.